Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1854, sida 1

ännu icke intagen i mina personliga behag. Hon tyckes tvertom benägen för den tomhufvade baronen. Hon är tydligen inskränkt till förståndet och jag skulle ge henne på båten, om hon icke vore så rik. Derföre förlåter jag hennes oförstånd, men jag afskyr baronen. Han måste rödjas ur vägen. Men på hvad sätt? Det enklaste vore att ge honom ett piller, men det kunde hafva obehagliga följder för mig sjels. Det är nog att han rödjes bort ur hennes tycke, men hur skall det gå till? Hon vill icke tro att han har lungsot, att han är för klen att kunna gifta sig, och att hon, som jag sagt henne, blott skulle blifva en sjukvakterska till slut, om hon skulle taga honom till man. Hon tror mig icke, ty hon tror icke på min öfverlagsna lakareskicklighet. Om jag blott kunde ingifva henne denna tro, genom någon underkur. Den som till exempel kunde bota den beskedliga mostern, men hon är så fördömdt döf, att det är omöjfigt. Den satans baronen! den sockerhjelten, den ynkryggen, hur skall jag få honom ur vägen! Notarien tänkte också och talade för sig sjelf: det var ganska illa gjordt af mig att icke resa hit i fjol, då hade icke den der baronen varit här och intagit henne. Då var jag ännu ensam om hela familjens välvilja. Men då gick jag i Stockholm och trodde att jag skulle få