Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 2

meddelandet af den ersarenhet han vunnit om lagstiftningen uti dess tillämpning vid Gåtheborgs elementar-läroverk. Det är gifvet att hårunder saken måste ses äfven från allmännare synpunkt, men hr rektorn slutar dessa betraktelser med de tydliga orden: Jag har väl hufvudsakligen utgått från de förhållanden, som vid Götheborgs elementar-låroverk, efter den i nåder anbefallda föreningen företett sig, men tror c. — — att tillståndet i allmänhet icke kan vara förmänligare än här. Sedermera heter det: Jag har genom denna uppsats endast velat antyda olägenheterna af de båda skolornas förening i vårt elementar-läroverk, samt att man icke uppnått hvad man derigenom trodde sig kunna vinna, men deremot snarare skadat båda klasserna af lärjungar, både dem som söka lärd bildning och dem som egna sig åt det praktiska lifvet. Behöfves det vidare för att bevisa, att herr L. fullkomligt misstagit sig, då han påstår, att programmet xallsicke handlar om Gålheborgs låroverk? Och innebär icke det ett nedsättande af en institution, då man yttrar, att dess organisation skadar just dem, får hvilka institutionen år gjord, hvilket här är lärjungarne, då vi förmoda att läroverket är gjordt för deras, och icke för lärarnes, ej ens för lektorernes skull? Är det möjligt att häraf draga någon annan konklusion än den vi dragit, derest man frågar efter det i slutledningen vigtiga momentet: konseqvens? Hr L. söker att förringa vigten af detta rektor F:s yttrande genom att jemföra det med ett annat exempel, i det han frågar, om det vore att nedsatta Götheborgs stad i fall man äfven ifrån denna stads exempel ville bestyrka olämpligheten och de menliga följderna af vissa allmänna bestämmelser, i t. ex. tullagstistningen eller näringsförfattningarne. Oaktadt jemförelsen ej är fullt adeqvat, tveka vi dock ej att besvara frågan med: ja. — Om man t. ex. nödgades visa, att vissa allmänna lagar här framkallade lurendrejeri, lönnkrögeri, Kc. eller blott ett allmänt tillbakaskridande i industriellt hänseendes, så vore det utan tvifvel att kasta en ganska mörk skugga på den ort, hvarom denna erfarenhet gäller. Men ännu mera blir detta fallet, då man talar om en gifven institution och en der utförd förändring. Visar man nemligen att förändringen varit skadlig, så utmärker det att institutionen derigenom blifvit ej bättre, utan sämre förr, och då detta säges om ett af våra svenska elementar-läroverk, hvilkas tillstånd varit för få år tillbaka öfvermåttan bedröfligt, så innebär det den svåraste förkastelsedom öfver detsamma. Vi tro måhända att rektor Fagerberg i detta fall ej menat så illa, som hans ord gifva anledning att förmoda, men orden gälla och qvarstå till trots af hr L:s bemödande att gifva dem en annan tydning. Vi framställa således vördsamt, huruvida vår uppfattning af rektor F:s ord varit en oredig dröm, eller en uppsåtlig vanställning, såsom herr L. behagar kränkande nog påstå? Herr L:s andra sofism, då han från denna oss påbördade vanställning, leder sig dertill alt H. T. varit den som angripit läroverket, i det vi fkastat en skugga på dess rektor, är härigenom tillräckligt blottad. Äfven hans påstående, att vi framställt den ena delen af lärarekorpsen (gymnasial-afdelningen) såsom högsärdig, försummande att iakttaga ett ändamålsenligt undervisningssätt och ändtligen såsom olaglydig — torde ej behöfva bemötas inför enhvar, som tagit del af vårt yttrande i denna del. Återstår således den mörka skugga vi skulle ha kastat på läroverket, i det vi antydde, att flertalet af läroverkets lärare hyste en annan opinion i frågan än rektor F., och att de ämnat mot honom inlägga en protest. Vi veta ej huru vi skola karaktisera herr L:s yttranden i denna punkt, då han påstår det vara en förolämpning mot lärarne, som år nedsättande för hela läroverket, att anse dem så ouppodlade till förståndet att de skulle anse de i programmet framdragna argumenterna kunna inför en tånkande allmänhet vederlåggas, eller ock så låga i sina syften, att de, inseende dessa argumenters ovederlagglighet kunde ämnat genom framläggandet af en offentlig protest försöka bibringa en falsk öfvertygelse hos den tanklösa hopen. — Så ouppoplade till förståndet, så låga till sina syften hafva nu emellertid dessa lärare varit, n. b. enligt herr L:s bedömande. För vår del äro vi deremot — tta RR ORO OR OMR OR OR ROR RR ROR