Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 2

1490449094—c 0 m 2 samheten, och just derföre ansägo vi det vara nödigt att egna rektor Fagerbergs program en granskning, hvaraf det måhända eljest ej ansetts förtjent, just derföre att detta program bar ett strå med till den reaktionens byggnad, hvilken vi för vår ringa del anse vådlig. I afseende å red:s af H. T. förmätenhet, att tro sig känna något om Götheborgs läroverks ställning och om opinionen hos flertalet af dess lärare, så hade det varit bättre, om hr L. öfverbevisat oss om origtigheten af vårt omdöme om läroverket och om grundlösheten af den antydda opinionen, än att helt peremptoriskt kalla vårt yttrande i denna del förmätet. Då vi, med en lätt satir, erbjödo oss att lemna lektor Fagerberg några upplysningar, som skulle kunna försona honom med det laroverks ståndpunkt, hvarför han är rektor, gjorde vi naturligtvis dermed ej anspråk på att känna läroverket i dess detaljer bättre än han, utan afsågo endast att fåsta hans uppmärksambet på ett par hufvudpunkter för sakens generella bedömmande, som voro af vigt, såsom t. ex. den 5:te, eller om man så vill, den öfversta skolklassens ståndpunkt i afseende å de gamla språken. Och denna ståndpunkt kan af en van betraktare uppfattas efter ett uppmärksamt åhörande af en examen likaså väl, och stundom bättre än af den som dagligen genomvandrat samtliga klasserna. — Utan att hemta våra ingifvelser från någon pythisk trefot, äro vi nog förmätna att anse oss i denna del hafva iuhemtat lika mycket om härvarande läroverks nedre afdelning, som lektor Ljungberg, hvilken vi visserligen veta att han ej delar en och annan af öfrige hrr lektorers känsla af sitt upphöjdare kall, hvarigenom de äro förhindrade att besudla sina fötter med besök i läroverkets lägre regioner, men som är för ung vid läroverket, för att derom kunna äga närmare kännedom än mången främmande. Hvad åter angår förmätenheten, att tro sig känna opinionen hos flertalet af lärare, så hafva vi blott att äfven här anföra ett sådant der förargligt faktum, som qvarstår såsom verkligt, trots alla hr L:s försök att deducera dess omöjlighet. Detta faktum är, att flertalet af läroverkets lärare, de som tillhöra företrädesvis den nedre afdelningen, voro betänkta på att till läroverkets eforus afgifva en protest emot lektor Fagerbergs programm, men att de, efter närmare rådplägning om saken, afstodo derifrån. Att för utrönande af en sådan opinion, man behöft anställa manngrannt förhör med alla lärarne, är ett rätt oförståndigt påstå! ende, ty om man af t. ex. 20 personer känner att ll äga en viss opinion, så behöfver man ej förhöra de återstående 9, för att känna majoritetens opinion. Om hr L:s bedömande af en opinionsyttring sådan som den ofvanantydda, skola vi straxt yttra några ord. Hr L. kommer slutligen till sjelfva saken, den del af rektor Fagerbergs programm, som vi velat gendrifva, nemligen hans falska omdöme om läroverket, och här begynner vår ärade motståndare dessa eqvilibristerier på logikens område, som kallas sofismer, hornslut, o. d., och genom hvilka han kommer till det i sanning förvånande resultatet, att det är rektor Fagerberg, som försvarat läroverket, och red. af H. T., som nedsatt detsamma. Olyckligtvis tvingas vi så ofta att följa dylika volter i hälarne, så att vi i den delen äga någon vana, hvadan vi äfven skola följa hr L., så djerfva än hans logiska saltemortaler äro. Den första volten består deri, att hr L. söker bevisa, att rektor Fagerberg icke talat speciellt om Götheborgs elementarläroverk, utan om samtlige läroverken i riket, sådana de genom den nuvarande lagstiftningen blifvit öfverhufvud ordnade — ja, hr L. går så långt, att han påstår att rektor F;s programm alls icke handlar em Gåtheborgs läroverk, utan i stället endast undersöker lämpligheten af ett visst allmänt stadgande i skollagen... Då alltså rektorns anmärkningar endast gälla lagstiftningen, under det han berömmer eforus och lärare, så följer deraf, menar hr L., att rektor F. icke nedsatt, utan fastmer upphöjt härvarande läroverk. Detta räsonnemang har blott det lilla felet att strida emot oftaberörde programms både ordalydelse oeh anda. Rektor F. säger uttryckligen att han har hvarken utrymme eller förmåga att ingå i en undersökning af ämnet i dess helhet, men då frågan endast på praktisk väg kan lösas, vill han lemna sitt bidrag till denna lösning, hvilket bidrag just består i i ERE EEE RR