Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1854, sida 2

såtlig vanställning från red:s sida; så är icke underligt om det tilltänkta eller föregifna försvaret i sjelfva verket slår om till sin motsats och sjelft blir ett — anfall i stället för ett försvar. Och obestridligen anfaller man läroverket, då man, som red., kastar skugga först och främst på dess rektor, hvilken! oberäknadt flera andra lyten, dem han skall dela med samtliga lektorerna, icke blott beskylles för orimliga motiver och oförmåga af logisk reda i sitt författareskap, utan ock för grof okunnighet om läroverkets sanna ställning; — för det andra på hela dess lärocorps, hvaraf ena delen (gymnasial-afdelningen) framställes såsom på en gång högtärdig, försummande att iakttaga ett ändamålsenligt undervisningssätt och ändtligen såsom olaglydig; den andra skol-afdelningen åter såsom an tingen så ouppodlad till förståndet, att den skulle anse de i programmet framdragna argumenterna kunna inför en tånkande betraktare vederlåggas, eller ock så låg i sina syften, att den, inseende dessa argumenters ovederlägglighet, kunde ämnat genom framläggandet af en offentlig protest 4) försöka bibringa en falsk öfvertygelse åt den tanklösa hopen, hvilken ensam bedömer sanningen af en sats efter nummerstyrkan eller målföret hos dess bekännare. Rollerna ä således fullkomligt ombytta: det är red. — men icke rektor —, som anfallit läroverket; det blir nu vi, som fortgående i rektors spår, få taga det i försvar. 4) Artikeln antyder näml., att en dylik protest endast blifvit förhindrad af grannlagenhet (menas härmed skonsamhet emot andra eller emot sig sjelf? På svaret beror vårt i texten uppställda alternativ). Utrymmet hindrar oss att i dag meddela vårt svaromål på denna lektor Ljungbergs artikel, som alltså får äga förmånen att en å två dagar äga någon kraft.