Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1854, sida 3

(lnsändt) Näppeligen lärer väl någon talare hafva så opassande uppträdt och blifvit så hånligt tillbakavisad af sine medbröder, som den, hvilken på Riddarhuset vid midnattstimman, då det hvilande representationsförslaget var affärdadt, så stolt ordade om omöjligheten och obehöfligheten af en representationsförändring; om inskränkningar i tryckfriheten samt om sina förfåder och sina rättigheter. Insandaren tror att den väldige talaren står alltför ensam med sine åsigter om representationen och tryckfriheten, ja äfven rörande rättigheterne, för att deråt kunna vinna något gehör, men då han i sin stoltsering om anor och förfäder synes hafva förgätit sin ättefaders öde, må det vara insändaren tillåtet att erinra honom derom genom följande utdrag af von Stjernemans matrikel öfver Svea Rikes Ridderskap och Adel, förra delen, pag. 442, äfvensom ur andra historiska handlingar: N:o 478. Printzenschiöld, Johan, (h) år 1649 den 15 Dec. adlad: 1650 introducerad. (h) kallad förut Printz, skref sig till Printznäs och Sefredsholm, tjente sig opp i det Tyska kriget till major under ett Tyskt regemente till häst, i hvilken beställning han vardt adlad, och sedermera öfverste lieutenant, år 1658 den 28 Martii Läns och Slotts-Höfdinge på Bornholm, samt öfverste, föd 16 2 — , wardt 1658 den 8 Decemb. uti Rönestad på Bornholm, när han satt till aftonmåltid hos Borgmestaren dersammastädes, Peder Laurittsen, af Hassleboerne och deras medfölje utdragen, vid Jöns Söfensons gård nedskuten och i sina kläder med stöflor och sporrar dragen och opplagd på Råd huset. Detta blodbad kallades af Danskarne sedermera det stora svinslagtet: gift 1:mo med Susanna Brakel, af Lifflånds adel, som för horsbrott blef från honom skiljd; gilt 2:do med Anna Hård, lefde enkja 1662, Majoren Johan Olofson Hårds dotter till Halebo, och Assessorens Isac Hinricson Silfvenhjelms enkja till Forssa.