Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1854, sida 3

af persener med sådana moraliska underlag och antecedentia. Aflade de fleste i bränvinsrus och brottsliga eller djuriska lustar, födde i kojor, oftast mera fattiga på dygd än på bröd, — utgingo eller måhända oftare utdrefvos från hemmets härd dessa brottets och lastens lärjungar, efter mer eller mindre inlärd förställningskonst och djerf lögnaktighet, till byar och städer, der brottets missionärer, som öfverallt äro tillstädes och verka, fann dem såsom beredvilliga verktyg i deras händer, och nitiskt och snart fullbordade de hos dessa den uppfostran, föräldrarne så tidigt började och den syndiga naturen så gynsamt understödde. Så sker det — och så skall det allt framgent ske, intill dess samhället har insett sin kristliga pligt vara att uppsöka och uppfostra det synnerligast moraliskt värnlösa barnet, för att icke, genom en sådan uraktlåtenhet, — i en framtid nödgas belasta sig å ena sidan med det dryga ansvaret inför Gud af brottslingens synder och å den andra med vården om hans person, för att halla sig sjelft skadeslöst för hans fiendskap till borgerlig lag och ordning. Ja, i sanning — samhällets pligtförgätenhet, kärlekslöshet och glömska emot de i fattigdomens kojor eller i lastens bybblen födde och uppväxande barnen göra måhända det större antalet bland dem till lagbrytare, hvilka derefter blifva dyrare att i fängelserna bevaka och underhålla, än att som barn uppfostra och i Guds och pligtens bud undervisa. Men hvilka skälen nu än må hafva varit, att kristendomen på härvarande missgerningsmän i allmänhet i någon mån förmått vindicera sin omskapande kraft, — så blir dock detta ett ganska väsentligt, att tillsyningsmännen på stället genom en allvarlig och derjemte human behandling förstått att, så mycket möjligt är med sådana personer och under dylika förhållanden, vinna deras tillgifvenhet och förtroende. Ny Elfsborg den 8 Febr. 1854. Sam. Joh. Engström, Slottspastor å Ny Elfsborg.