na sattiga. Jeppe Bengtssons tillhör nu en gång sör alla mig ensam, sedan jag losvat prostinnan att hjelpa dem. Tag igen dina penningar ur kassan och skrif opp utgisten på milt vanliga ställe för dylikt. Alvina motsade aldrig sin mor, äfven när hennes hjerta ville annorlunda, hon slog derföre upp en annan sida i den stora räkenskapsboken. Mamsell Sophia satt bakom Alvina fördjupad i läsningen af en bok. — Ack! min älskade Lamartine! utbrast hon, du spegel af min själ! Lamartine hade nu esterträdtmulatten Dumas i hennes hjerta. — Hör hvad den oförliknelige skrifver: Mina känslor hade blifvit så starka, att de voro smärtsamma! Huru likt mig! Men hvad ser jag der i boken? Det var en vacker och lockande titelöfverskrift; der står prentadt med stora bokstafver Nöjen och Lustharheter. Det får jag lof att se på. Hon rusade opp, makade undan Alvinas arm och läste med stora ögon under titeln Nöjen och lustbarheter en mängd kentanta poster: (Forts.)