ock att höja det sattiga solkets både timliga och andliga valstånd. Samma aston som de tre herrarna stötte ihop på gästgifvaregärden en mil från Stora Ekeby, sutto fruntimren tillsammans i sitt hvardagsrum på nedra botten. Der vistades de nästan ständigt. Ofvanför fanns väl en praktvåning sedan förra egarens tid, men den gjorde fru Ulrika endast ett ökadt besvär, ty denskulle också fejas och hållas i ordning oaktadt den nästan aldrig begagnades. I hela trakten deromkring fanns numera inga herrskap, med hvilka den nuvarande Ekeby-frun umgicks, och den gamla prosten och prostinnan trifdes vid sina besök helst nere i hvardagsrummen. Vid ena fönstret stod en särdeles sinnrikt inrättad väfstol, deri satt den döfva syster Anna, allvarlig och ifrig på en gång, och dunkade med jemn takt. Det var blott en grof ylleväfnad, men sådan behöfdes mycket på Ekeby, ty det var ännu en mängd fattiga barn der omkring, hvilkas föräldrar ännu icke fullkomligt upparbetat sig ur det elände, hvari de förra egarnes girighet och hårdhet försatt dem. Fru Ulrika hade visserligen kunnat gifva penningar eller köpa tyg, men dels hade hon, oaktadt hon vid sin mans frånfälle gjort sig urarfva, ändå sedermera frivilligt betalt alla hans skulder och dels ansåg hon sig icke göra fullt