I hufvudstaden har throntalet gjort ett gynnsamt intryck. Monitören meddelar, att regeringen mottagit gåsvor från enskilte till kriget, men att den icke behöfver att begagna dem, hvarföre den redan återställt dem för så vidt gifvarne namn gifvit sig. Monitören innehåller ett cirkulär från sjöministern till de utkommenderade sjöofficerarne. Detta cirkulär är af samma innehåll som det nyligen meddelade från utrikesministern till franska gesandter och konsuler i utlandet. Det meddelar, att franska och engelska regeringarne beslutat, att deras flottor på alla punkter skola lemna de tvenne nationernas handelsfartyg ömsesidigt skydd och understöd och att de i det hela skola handla, som om de tillhörde en och samma makt. Efter marskalk St. Arnauds afresa till Orienten, kommer krigsportföljen att uppdragas åt marskalk Vaillant. Baraguay d Hilliers skall återkallas, emedan han icke kan draga jemnt med amiral! Hamelin, chefen för franska flottan i Svarta hafvet. Den 1 dennes jordfästes abb Lamennais. Polisen hade på aftonen föregående dagen förkunnat testamentsexekutorerna, att regeringen fordrade att begrafningen skulle försiggå så bittida på morgonen som möjligt och att, utom testamentsexekutorerna, högst 30 individer tillatos deltaga i liktäget. I trots af detta förbud hade dock snart en hel mängd personer anslutit sig till processionen. Den utryckta militären afspärrade i närheten af kyrkogården, der jordfästningen skulle ske, alla tillgångar och det kom till arga kollisioner emellan folket och stadssergeanterna och municipalgardisterna. Flera personer skola hafva blifvit sårade, men något menniskolif lär dock ej blifvit spildt. Folket är mycket förbittradt öfver regeringens förfarande. Tidningarna förbjödos strängeligen att tala om händelsen. Senare på dagen begrofs amiral Roussin, med all militarisk stat. Icke mindre än 20,000 man paraderade vid denna likbegängelse. Man förmenar, att en så stor militärstyrka utvecklades af vederbörande, för att injaga nådig respekt hos massan efter oroligheterna på morgonen. ENGLAND. Regeringen har i parlamentet lidit ett nederlag, med hvilket dock flertalet af ministrarne säkert ej äro missbelåtna. Underhuset har nemligen med 186 röster emot 119 och ehuru lord John Russel satte sig deremot, antagit en motion af hr Chambers att nedsätta en särskild komitk, som skall undersöka antalet af de i landet befintliga munkeoch nunnekloster och det förhållande, hvari de förökades och pröfva huruvida det ej är nödvändigt att stifta några särskilta och i så fall hvilka nya lagar rörande klosterväsendet. Under förhandlingarne upplystes, att s. n. sinnas i de förenade rikena 220 nunnekloster, under det deras antal 1843 blott utgjorde 56. Nunneklostern hafva på de senaste 10 åren äfven förökats 20 4. Sir W. Clay har i underhuset frågat ministrarne, om ett antal ryska i Svarta hafvet med spanmål för engelsk räkning befraktade fartyg, hvilka genom ett efter Turkiets krigsförklaring af sultanen utfärdadt dekret fått tillstånd att passera Bosforen och Dardanellerna, efter krigets utbrott komma att molesteras af brittiska och franska kryssarne? Lord John Russel ville ej gifva något bestämdt svar, utan förklarade undvikande, att man skulle sörja för att sultanens dekret utfördes. På en fråga af hr Gibson om det förfarande som kommer att iakttagas emot neutrala flaggor (oafsedt transporten af krigskontraband), svarade John Russel, att regeringen ännu ej fattat något beslut i detta hänseende, men hvad som var nödigt att veta skulle blifva offentliggjordt före krigsförklaringens utfärdande. jjnini...