Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1854, sida 2

— —L——W———— — t— Petitioner till regeringen ifrån representanter från denna ort. a) rörande utsträckning af svenska kustallmogens seglationsfrihet till vissa utländska hamnar: S. A. K. Eders Konglig Majestät har redan under den 22 Maj 1852, i anledning af derom gjorda underdåniga framställningar, nådigst förordnat att det undantag från skyldigheten att vid Navigationsskola hafva undergått kaptens examen, hvilket i kongl. förordningen den 7 Maj 1842 är förunnadt sådana fartygsbefälhafvare, som ej idka annan sjöfart än den till Norge, Danmark och Finland, må, jemte befrielsen från åliggandet att i stad förvärfva burskap, tillgodonjutas af besälhafvare å handelsfartyg, jemväl för resor till öfriga vid Östersjön, samt vid Elbefloden belägna hamnar. Underteknade våga likväl i underdånighet fästa Eders Kongliga Majestäts nådiga uppmärksamhet på nyttan och vi våga säga nödvändigheten af en ytterligare utsträckning utaf en sådan seglationsfrihet för kust-allmogen äfven till vid Nordsjön och Kanalen belägna, Engelska, Tyska, Nederländska, Belgiska och Franska hamnar. Det visar sig nu allt tydligare, sedan handelsgemenskapen betydligt utvidgats, att vårt land mycket lider af den inskränkning, som kust-allmogen varit underkastad i sin sjöfart. Under det att så väl Finska som Norska allmogen haft tillåtelse att frakta trävaror till alla dessa utländska hamnar, har detta varit förbjudet för vårt lands idoga och sjövanda allmoge, och under det en stor brist på fartyg för våra egna exportartiklar, varit och ännu är rådande, få utländska sjöfarande draga fördel af de höga frakter, som måste dem under sådane förhållanden erbjudas och hvilkas dyrhet återfaller, såsom en förlust på våra egna produkter. Efterfrågan af fartyg visar sig i ständigt tilltagande och handeln lider otroligt genom bristen derpå. Det är dock kust allmogen, som icke endast för lindrigaste kostnad bygger och utrustar sina fartyg, hvilka numera vanligen byggas af ifrån 70 till 100 lästers drägtighet och stundom deröfver, utan äfven med mesta sparsamhet förmår att underhålla såväl fartyg som besåttningar. Om den erhöll en sådan utvidgad seg lationsfrihet, skulle den snart betydligt uppbringa fartygsantalet och förbättra såväl byggnadssätt, som utrustning. För Roslags-allmogen vore den så mycket nödvändigare, som seglationen, hvilken uppstått på den tiden då norra orternas trädvaruhandel gick öfver hufvudstaden, numera hufvudsakligt går direkt emellan orterna och utlandet, samt sjöfarten mäste gå under, då den ej får lämpa sig efter handelns och rörelsens konjunktur-förhållanden, Kust-allmogens fartyg äro äfven de, som med undantag af ångfartyg, skulle till de vid Nordsjokusterna belägna orter hunna göra de snabbaste och billigaste fraktresor; ty emedan dels så många Norska, dels några Danska hamnar, äro att, i fall af stormar eller motvind, såsom mellanstationer anlöpa, kan allmogen städse med lätthet begagna lämpligt väder och vind till öfverfarten öfver Nordsjön. De theoretiska kunskaper, som man i sednare tiderna sökt göra till vilkor för rättigheten att föra fartyg, och hvilka möjligen kunna vara erforderliga för sjöfart på aflägsnare orter, oaktadt några af de nationer, som mest befara verldshafvet, icke fordra sådana kunskapsprof, äro på intet vis säkrare garantier för spekulationen på Nordsjön, än den praktiska kännedom, som våra förfäder ansåg tillräcklig for nämnde fart. Men det nuvarande tvånget för kust-allmogen, att emot ofta dryg betalning, förskaffa sig examinerade skeppare och styrmän, förhindrar utvidgandet och förbättrandet af landets sjöfart; ty derigenom icke endast fördyras kostnaderna, utan det medför många andra enskilda olägenheter. Utom det ändamålslösa af dessa personers deltagande, då de i flesta fall äro onyttiga bihang, vålla de, genom sina mot fartygsegarnes stridande åsigter, Svårigheter och obehag äfven i sådana angelägenheter, som dock tillkomma de oftast fartygen åtföljande egarne, att sjelfve bestämma. Med ett ord: vi äro af erfarenheten öfvertygade, att föga vunnits för svenska sjöfartens befrämjande, men att stora och goda krafter gått förlorade genom denna inskränkning af svenska allmogens seglationsfrihet, under det att andra länders åtnjutit en sådan. Vi våga tro, att redan goda följder visat sig af den obetydliga utsträckning, som Eders Konglig Majestät år 1852 beviljat. Ulisver en ännu Ytterligare nådigst förunnad, på så sätt vi här vågat i underdånighet anhålla, hysa vi det säkra hopp, att Eders K:lig Mojestät så mycket mindre skall få skäl beklaga sig öfver kust-allmogens större frihet för sin redan ganska betydliga handelsflotta, som derigenom snart skall