Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1854, sida 2

— Ni har fullkomligt rätt, svarade han, ert snille har genomskådat de stora saror, som omgifva menniskan, men det sinnes medel derför i den högre medicinen. De vanliga läkarne känna hvarken faran eller botemedlet. — Ack, hvad ni är god! — Hvad vattnet beträffar, så skall jag lemna er en af Thibetanska fjellväxter pressad underbar olja, hvaraf man blott behöfver drypa en droppa i en så vatten, ja i en källa, för att tillintetgöra odjuren deri. — Nå men luftens? — Känner ni icke den doft som omgifver mig? — Ack, jo! den är förtjusande. — Nå väl, med den försäkrar jag mig mot deras skadliga inflytelse; på samma gång jag kommer in i ett rum äro alla dessa hemlighetsfulla fienders makt slut. Tag bort er munbetäckning och andas fritt, sköna dame! Sophia lydde honom. — Tillåt också att vi öppna fönstret! tillade han och verkställde det i samma ögonblick, ty luften i rummet var förfärligt qvas; så gör det ingenting, blott man omgilver sig med denna vällukt. (Forts.)