Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1854, sida 1

Hon anförtrodde sina bekymmer och sin törst åt sin piga. — Ingenting är lättare att hjelpa än detta, nådig mamsell, sade denna; vi ska koka och sila vattnet! Då dö odjuren och deras kroppar fastna i silen. Från den stunden fick aldrig annat vatten nyttjas i hennes hus, än det som var väl kokadt och siladt; likväl förföljdes hon oupphör ligt af de ohyggligaste föreställningar, hon såg öfverallt både i vakande och drömmande tillståndet sina vidriga, mångsvansade, dubbelhufvade fiender. Hon misstänkte till och med det kokade och silade vattnet. De kanaljerna lägga väl ägg och dessa tåla säkert att kokas, de gå igenom silen, påstod hon. — Omöjligt, nådig mamsell, sade Stina, af ett kokt ägg kan det aldrig bli kyckling, om hönan ligger aldrig så länge derpå. — Hårdkokta ägg! skrek hon nu i ny förskräckelse, jag äter således dagligen hårdkokta ägg, som är så farligt! Det är deraf jag har mina qval under bröstet. Och dermed föll hon maktlös i sin soffa. I detsamma inträdde en gammal vän till hennes far, en afskedad assessor. — Hvad kommer åt flickan? frågade han och skyndade att föra ett glas vatten till hennes bleknade läppar.