ALVYINA. Un slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 55.) Det fanns icke något spektakel, som hon icke bevistade, ifrån kongliga theaterns, till den uslaste lindansartrupp som besökte hufvudstaden; kom någon hit med hundar eller apor, som kunde dansa, så voro de välkomna hos henne och alla positivspelare visste att de utanför hennes fönster blefvo rikligen belönte. Hon lefde nu ett lyckligt lif; efter ett semtonårigt tvång, under hvilket hon nödgats spela ett gammalt fruntimmers rol, fick hon åter vara barn och leka med hela verlden. Bland annat som väckte hennes lifliga nyfikenhet, var också en artikel i Aftonbladet om infusionsdjuren; guldsmeden Lindberg visade sitt mikroskop och mamsell Sophia skyndade dit för att taga den hemlighetsfulla vattendrophsverlden i åskådande. Sedan sin barndom hade hon egnat sig åt inbillningens nöjen, ingen roman, ingen dikt fanns, ur hvilken hon icke sugit honungen. Hennes inre var ett chaos