Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1854, sida 2

skoboningar, som syntes på dess midt, en utan berakning uppkommen sammangyttring af grå stugor. Denna by var dock för aftonen den resandes mål, ty der var en gästgifvaregärd. Skjutsbonden ökade sarten, då vagnen nalkades dit; halfvuxna grisar slydde grymtande och halsklippta får bräkande förskräckta för de trasvande hästarne; en hvithårig gosse med brynta kinder och ljusblå ögon öppnade en grind och bugade sig djupt, tacksam för den lilla slanten, som han fick, medan vagnen svängde in på en stor gård, mellan flaxande höns och snattrande ankor. Derinne stodo här och der uttröttade skjutshästar bundne vid kärrorna och ändå säkert afundade af de stackars dragare, som i samma ögonblick tågade förbi, med stora hölass, och kastade en och annan sorgsen blick in på gården till sina hvilande kamrater. Vagnen stadnade vid den torftäckta gästgifvarebyggningens murknande förstuguqvist och omgass genast af en undrande skara skjutspojkar. Maken till vagn att vara lätt och vacker hade de aldrig sett, de tittade under den, bakpå den, och beundrade seldonen. En och annan kände i flickan efter sin knif, med stark frestelse, att om tillfälle gåfves, skära sig en remstump, eller åtminstone komma åt tågändan, som sasthöll den tunga laderlådan bakpå.