Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1854, sida 2

— A— ———————— Just när de voro ofvan om den djupaste branten, nådde jägmästaren Håkans gigg, så mycket att hans röst kunde höras. — Håll! håll! röt han med oförsigtig vrede, håll din skurk!— Kör! ropade Håkan, det är hin onde sjelf. Men hästen tycktes hafva tröttnat, det var ännu oppföre, jägmästarns häst flåsade i ryggen på Håkan, och den hetlefrade jägmästarn började rappa på både Petter Jönsson och Håkan med sitt ridspö, under ropet af: håll era tjusvar. Då drog Håkan upp sin pistol och ämnade dermed hota jagmåstarn, men knappt vände han sig om, förrän den brann af och skottet genljöd tiodubbelt mellan bergen. Jägmästarns häst reste sig på höjden afbacken, Håkans skenade utföre, Håkan vände sig om och såg jägmästaren med sin häst tumla utföre bråddjupet. Han hörde ett högljudt skri, och månen betäcktes af ett tjockt mörker. När Håkan kom till nästa gästgifvaregård, öppnade han sedelbundten och fann att det måste varit hela köpesumman för Ekebv. Det hade icke varit hans mening att taga så mycket, utan blott sin egen rätt. (Forts.)