Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Franska regeringen synes hafva alla aina bemödanden riktade på det målet att vinna Österrike för alliansen mot de vestra makterna. Man vill äfven veta att Österrike så till vida gifvit vika för de kännbara påtryckningar det erhållit, så väl på officiel väg som medelst noter, att detafgifvit de bästa löften, men det beror dock alltid på det huruvida det har något allvar med dessa löften och ej senare vid något lägligt tillfälle söker att slingra sig undan uppfyllandet af desamma. En pariserkorrespondent vill veta att Frankrike och England gemensamt affordrat Österrike en otvetydig förklaring för eller emot de vestra makterna. Utfaller svaret otillfredsställande, uppställer Frankrike en observationsarmå af 100,000 man vid italienska gränsen och en annan vid nordöstra gränsen. Äfven skall det vara fråga om att skicka en förstärkning af 10,00 man till Italien, för att garantera lugnet i Italien, i sall Österrike förklarar sig för de vestra makterna, och på det att, i motsatt sall, armkorpsen i kyrkostaten må kunna samverka med alparmen. Det förljudes, att hemliga underhandlingar bedrifves med Schweiz, hvilka torde gälla ett förbund emellan kejsarstaten och republiken för det fall, att det skulle komma till en brytning med Österrike. Czarens svar på kejsar Napoleons bref hafva vi ännu ej sett återgifvet i sin helhet, men väl en mängd derur anförda ställen. Slutet säges lyda sålunda: Jag skall kämpa, om det erfordras, emot hela Europa, och om E. M:t icke begriper mitt skäl, åberopar jag det ganska vigtiga, som skall gifva mina armer seger liksom 1812. Pariserkorrespondenter meddela följande rörande offoch defensiv-alliansen emellan de båda vestra makterna och Turkiet. Den 20 Februari skickades utkastet till traktaten till London. De båda makterna förpligta sig att understödja Turkiet och denna sistnämnda makt förbinder sig att icke utan deras medgifvande afsluta något fredsfördrag med Ryssland. (Detta är bestyrkt af lord John Russels anförande i underhuset d. 17 Febr.) Såsom krigets ändamål nämnes uttryckligen Turkiets oafhängighet och såsom dess följd Svarta hafvets öppnande för alla flaggor. De begge makterna afsäga sig hvarje annan fördel, som kan tillskyndas dem af kriget. IIjelptruppernas styrka bestämmes till 100,000 man (70,000 fransmän och 30,000 engelsmän), hvilka inemot midten af April skola vara samlade i Konstantinopel. Till en början skola blott afsändas 10,000 engelsmän och 15,000 man fransmän. Oceaneskaderns ankomst till Algier, som berättats i Times, bekräftar sig icke. Nämnde eskader har först den 17 passerat Gibraltars sund. Monitören vederlägger underrättelsen om Castelbajacs återkomst från S:t Petersburg. — Vederbörande hafva fått spaning på en plan af republikanska partiet att tillställa en demona 222 — 2— 2 — NDN