skelett och visade dem först nyckelbenet och dess förbindelse med axeln, och då i rummet fanns en gaslampa med en dylik böjning, så visade jag dem likheten. Barnen öppnade sina ögon, ja munnen med. Derpå visade jag dem armbågen, handen, benet och deras sinnrika inrättning. Jag bad dem känna på sig sjelfva om det fanns ett skelett i deras egna kroppar; de gjorde så, och det intresserade dem utomordentligt. Jag frågade dem: Hyem har frambragt allt detta? Hafven J sjelfva gjort det, eller kännen J någon menniska, som förarbetat det? — De svarade nej. Är det då rimligt att antaga, att Gud har frambragt det? — Ja. — Kännen J nu någon annan grund än bibeln, för att antaga detta? — Ja. — Nåväl, viljen J då anse er egen kropp som ett Guds verk, då J sen att den är så förträffligt, så herrligt gjord. — Detta var en aldeles ny tanke, och de öppnade alla sina förständsverktyg; deras ögon strålade af ett nytändt ljus. Jag sortfor: Nu har jag en annan fråga att göra, men betänken eder väl, innan J svaren. Påminnen J eder, att J stundom liden mycket af hunger; ofta fallen J och slån eller såren edert hufvud eller armbågar, och det förorsakar stor smärta; en annan gång träffar eder en annan tillfällighet, och J liden återigen. Kommen nu ihåg att allt detta kommer af eder kroppsbyggnad, och sägen mig: Blef eder kropp skapad till välmåga eller idanden? — Den sköna menniskoinstinkten, som ovilkorligen känner att all tings upphof är en god och kärleksfull ande, kom barnen att hastigt svara: Den år skapad till vålmåga. Jag vågar icke säga att det var teras förstånd, som fattade det; de talade af instinkt. Min nästa fråga var: skullen J nu hafva lust att veta orsakerna, hvarför J liden, och huru J kunnen aflägsna lidandena? Och hvad det är, som frambringar det välbehag, för hvilket er själ och kropp äro mottagliga? — IIVarje ansigte lyste vid utsigten att få veta sådana saker, och de ropade ifrigt ja. — Nå väl, sade jag, det skall jag berätta för er; men det är omöjligt på en enJa timme. Men om J viljen vara goda barn, så skall ag icke sky någon möda, utan söka att berätta allt för er före sommaren. Och från detta ögonblick var jag dullkomligt herre öfver klassen. (Forts.) Mont SATT SITEN ENS Set T ITE HAVS NRA LLA :: —