Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1854, sida 1

— Min sar! sade han något hästigt, ni måste rådda ert namn ifrån vanära. Gubben slog opp ögonen vildt. — Om jag icke vid min återkomst till Stockholm har penningar, måste jag antingen låta fängsla mig eller rymma eller skjuta mig för pannan; jag föredrager det sista. Gubben sammantryckte ögonen. — Låna mig kassakistnyckeln, låt mig taga hvad jag behölver. Ingen behöfver veta det mer än min far. Gubben teg orubbligt. — Nå väl! sade Håkan sörtvislad och tog upp en pistol, spände och riktade den mot sitt hufvud; så vill jag dö för min obarmhertige fars fötter. — Nå så tag då! sade gubben, för att vinna uppskof. Han visste att penningarna voro inlästa och oåtkomliga. Håkan spände ned pistolen, stoppade den i fickan och letade under hufvudgärden efter nyckeln. — Han finnes icke! sade han slutligen förundrad, hvar är den? — Jag vet icke! svarade gubben. Nu kom Håkan ihåg att han sett friherrinnan hafva en nyckel. Det är alltsammans hennes tillställning, tänkte han, min far är oskyldig, han kan icke gifva mig, om han ock