Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1854, sida 1

Håkan visste deremot med säkerhet att sadren alldrig haft några skulder och att han icke gjort någon utbetalning sedan han emottog den sista stora penningesumman ifrån sitt ombud i Stockholm. Han försökte derföre ytterligare att beveka sadren och erbjöd sig att afstå från sin arfslott till Gustafs förmån, om fadren hjelpte honom för ögonblicket med det han nödvändigt behöfde. Den gamle blef ond och lät förmärka att Håkan icke hade att vänta sig någonting efter honom. Så kan man ställa sig! yttrade gubben bittert. Håkan tystnade då gubben låtsade sosva. Håkan började ana gubbens plan, gissade att han sålt Ekeby, för att kunna efter godtycke bestämma om sin förmögenhet innan han dog; på sådant sätt skulle Håkan icke blott vara förlorad för ögonblicket, utan för alltid. Hans hjerta kokade af harm. Han hade som gosse lärt sig mekanismen med lönnluckan i gollvet, som ledde till kassahvalfvet, visste att fadren brukade hafva nyckeln under sin hufvudgärd. Kunde han blott komma åt denna nyckel, så skulle han skaffa sig rätt på egen hand. Han ansåg sig hafva rätt och att det var fadren som med orätt ville bed:raga honom. :