Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1854, sida 1

2 Kapitlet. Unga baron. När friherrinnan kom i sina rum i öfra våningen — gubben fortfor att bebo den nedra våningen, emedan han hade sin kassakista i den gamla sängkammaren, hvilken var det fastaste rummet i hela huset och af hans omtanka försedt med jernlucka för det enda lilla gammalmodiga fenstret — öfverraskades hon af den underrättelsen att unga baron Håkan hade plötsligen ankommit på aftonen. Han lät också genast anmäla sig och uppvaktade henne med Gustaviansk hofmannaartighet, med ett leende på läpparne, i full uniform, doftande af nyaste pariservallukt. Den imperiale, de kejserliga moderna trängde in i Sverige, oaktadt allt annat Napoleonskt afspärrades. — Ma chöere mere, sade han, bugade sig och kysste hennes hand, hur befinner sig min far? Jag har fått veta att han är illa sjuk. — Han har ieke många dagar qvar, säger han sjelf, svarade hon, och beskref omständligt hans tillstånd. Håkans öga tårades när han hörde att han var så svag att han icke kunde sjelf röra sig eller ens vända sig i sängen utan biträde.