Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1854, sida 2

delas mellan den stackars Gustaf och mig, så att jag blott får en tolftedel i godset. — Prat! du skulle få ingenting efter lag, men jag ger dig allt. — Allt! ack, dö icke min älskade ifrån mig, jag blir olycklig om du dör. Ack! du har aldrig vetat hur mycket jag älskat dig. — Prat! tig! jag tröttnar snart tala, tig! — Jag hör, min älskade. — Jag har nyligen sålt hela Ekebygodset. — Herre Gud! — Tyst! På fast gods hade Johanna kunnat göra anspråk — — men på penningar! Hvar finnas de? Ha! ha! ha! Hvad jägmästarn skall bli flat! han skall smaka det samma som jag, när jag gifte mig första gången, utan hemgift. Jag blef också lurad. Min första svärfar hette som jägmästaren. Ha! ha! ha! — Min älskade man, tänk icke så grymt, vänd dig till Gud! — Prat! ställa dig på bar backe kanske? Och göra min lilla snälla Gustaf fattig? Nej! Jägmästarn är rik, Håkan är rik; du och Gustal skola ha allt. — Ack! hvad du är god och rättvis! Hennes egennytta förblindade samvetet. (Farfovy