Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 2

jag väl kunna ge henne till mor efter dig? utbrast Ropars. — En ... som icke skall vredgas på mig, att jag var den första ... svarade Genevieve ... en god själ, som är i stånd att fatta välvilja för ett stackars moderlöst barn .. och som skall tala med henne om mig . .. och lära henne att älska Gud och lyda dig! Om du lofvar mig, att hon skall blifva sådan, Mathieu, om du lofvar mig det vid din ära och din själs salighet, så skall jag dö i frid och välsigna dig. Ropars lofvade henne det snystande, och detta var den döendes sista ansträngning. Efter att hafva tackat honom med en omsamning, sjönk hon tillbaka i hans armar. — Det var som hade kraften af hennes vilja hejdat döden i sin gång, för att gifva henne tid till dessa sista förklaringar; de voro också knappt slutade, innan dödskampen började. Hon blef åter buren in i alkoven, der hon mot aftonen utandades sin sista suck. Hennes sista ord voro en bön och ett sakta framstammande af hennes makes och hennes dotters namn. Dagen derpå emottog en gemensam graf Genevieve och Josepha; ty på den sista månaden hade döden skördat så många offer, att den