Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 1

Han blef fördenskull mera förvirrad än öfverraskad af Genevieves begäran, och då han hörde henne framstamma den bön som föregår bikten, blottade han sitt hufvud och gjorde korstecknet, beredd att fullborda den heliga förrättning, som nödvändigheten ålade honom. Det var ett sorgligt och rörande uppträde. — Den gryende dagen kastade ett svagt ljus in i alkoven; Genevieves ansigte, omgifvet af hennes oordnade hår, böjde sig fram mot Mathicus hufvud, och man hörde det otydliga frammumlandet af hennes syndabekännelse, som framsades med svag röst och ofta afbröts genom den döendes brist på krafter eller genom hennes makes böner att förkorta bikten. Men hon fortfor lika ifrigt med sträng, samvetsgrann ihärdighet och syntes aldrig kunna anklaga sig sjelf nog. Då hon omsider var sardig, nedtog Ropars elfenbenskrucisixet; han höll det mot Genevieves läppar, lade handen på hennes panna och sade med en värdighet, full af smärta: — Gud förlåte dig, så som jag förlåter dig, så vidt det tillkommer mig, och om han icke vill, att du skall lefva till min lycka; 0, må han då förunna dig en plats i sitt paradis! Den sjukas drag antogo ett obeskrifligt förKlaradt uttryck. Tack! hviskade hon, denna syndaför