Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1854, sida 1

KARANIÄNS-TJENSTEHMHANNEN. Öfversättning. (Forts. fr. N:o 48.) — Jo, det har jag sagt, svarade Ropars, och alla sjömän här i landet skola kunna upprepa för dig, att de en gång för alla ega sina sockenpresters tillåtelse dertill. — så fall, fortfor den döende och fästade sina seberglödande ögon på sin man, i så fall vill jag bikta mig för dig. Hon hade rest sig upp i sängen, stödd på armbågen och gjorde korstecknet. Mathieu syntes öfverväldigad af sina känslor, men förmådde icke göra någon invändning. — Han tillhörde, såsom vi redan sagt, det till— 2 Ä Å ochmed i Bretagne så godt som utdöda slägtet, hos hvilket den äldre tidens enkla och bergfasta tro ännu beständigt lefver. I skeppsbrottets ögonblick hade man ofta sett hans likar, efter att hafva försökt hvarje medel till sin räddning, knäfalla för att vänta döden och bikta sig för hvarandra, liksom de gamle hjeltarne i kampens stund.