Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1854, sida 1

——— — —— han blott var van vid de våldsamma kurer, som tillampades på de robusta patienterna på örlogssartygen, hade han, såsom alla hans likar, blifvit sremmande för finare naturers lidanden. Derföre stod han också helt handfallen framför denna qvinna, som förtärdes af ett ondt, hvartill han fåfängt sökte finna något liknande bland sina minnen. Han kunde hvarken dölja sin förlägenhet, eller sitt behof af mera upplysta råd. En med dessa hemlighetssulla och förfärliga symptomer förtrogen läkare, skulle lätt ha kunnat upptäcka ett kännetecken der, hvarest han blott fann idel förvirring, och uppgifva ett medel, som han sjelf icke vågade gissa sig till på vinst och förlust. Denna bekännelse, som han var ärlig nog att göra inför Mathieu, var en ny tortyr för denne. Ty då han var inspärrad inom en sundhetskordong, som förbjöd hvarje fremmande att närma sig ön, kunde han icke söka hjelp hos en erfarenhet, hvilken Genevidve måhäanda skulle haft att tacka för sin räddning. Han såg förgäfves vid sina fötter båtar att segla öfver hafvet med och på afstånd staden, hvarifrån han kunnat hemta hjelp; ett hinder, ett oöfvervinnerligt hinder inneslöt honom med hans olycka. Tvenne dagar förflöto för honom som en — —