Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1854, sida 2

mm FFF pistoler hvaraf jag medhar ett prof med 4 pipor. Om staten i desse orter ville mellankomma med understöd, belöningar och undervisning genom passande personer, som kunde kringsändas att uppsöka talanger och lära dem arbeta med sullstandigare instrumenter, skulle kanske deras tillverkningar en gång kunna vinna ettmycket högt anseende. Utvandringen är ej betydlig från dessa trakter, dock större än i Elfsborgs lan, deremot söder om Wrigstad tilltager den i en förvänande skala, utbredande sig nästan öfver hela Kronoborgs län. Den resande genom Warend hör hvart han kommer endast talas om förberedelser till utvandringar och citater ur bref från utrikes slagtingar. Flera hundra personor hafva redan sålt sina små jordlappar och rusta sig för att under kommande sommar emigrera. Vid estersrågningar hvarföre de sälunda vilja utsatta sig sör en oviss sramtid, sär man alltid det svar: vi kunna väl ej få sämre än vi ha här. — Den smula säd som sinnes, bränna patronerne upp. — Bränvinet betalar sig så väl, att både spanmål och potäter köpas in till höga priser. — Potäter, som gällde 2 rdr tunnan i höstas är nu uppe i 3: 24 å 4 rdr. — Hafren å 11 rdr (annan säd få vi ej smaka), Rågen 22 rdr, Kornet 16 rdr. — Vid jultiden är vanligen den lilla grödan upp: äten, och sedan få vi lefva på den magra dagspenning, som för vårt arbete kan fås, neml. 18 sk. rgs för ett karldagsverke om sommaren, då den arbetande föder sig sjelf, samt arbetar 18 timmar, inberäknadt måltidstimmarne, om dagen — och 12 sk. om vintern med något kortare arbetstid; qvinnorna erhålla för spinning af en mark blångarn 6 sk., och kunna med mycken flit möjligen medhinna en mark om dagen. Du arma sosterjord! Du som en gäng genom Blandas hjeltemod blef frälst från fiendens förtryck; har du ej en skärf att lemna hennes fattiga döttrar, som nu i 100:detal måste i ett främmande land söka lön för sitt trägna arbete, så neka eller hindra dem åtminstone ej i deras resal Af starkt snöfall och yrväder uppehållen ett par dagar i min resa till Skåne på en prest gård i Kronobergs län, hvars innehafvare var en fattig men gästsri komminister, hade jag tillsalle alt få bekräftelse på förutnamnde uppgister. Med denne man, som var en menniskovän i ordets ädlaste bemärkelse, besökte jag sere kojor i socknen och bevittnade nöden i dess strangaste gestalt. — Då vi begge voro ur stånd att lemna någon hjelp af vigt, föreslog jag honom att söka insamlingar genom tidningarne för de mest behöfvande. — Jag fick då till svar: Åaf församlingens 700 innevånare njuta redan 200 fattighjelp — och ungesar samma förhållande råder i närgränsande socknar; alla kunna ej få hjelp; men alla behöfva den lika väl. Komministern, som var skicklig i lefvande språken, gaf lektioner i engelskan åt en mängd ungt bondfolk, som ämnade till sommaren emigrera, och var det särdeles intressant att höra deras framsteg till och med i rätta uttalet. Komministerns pris för sin undervisning var ännu billigare än arbetslönen i orten, i det eleverne fingo både undervisning och äfven födan för 24 rgs om dagen. En piga, som å nämnde prestgård tjenat i 10 år för 14 rdr rgs lön, hade af sina små besparingar insatta uti Wexiö sparbank, hvarest hon nu lystade 140 rdr rgs, hvilka nalurligtvis skulle användas till resan åt Amerika. — Långtifrån att blifva utaf sitt husbondfolk hindrad, blef hon understödd på allt vis och såsom belöning för mångårig trogen tjenst, vid sin aslyttning begåfvad med kläder af alla slag till ett värde af öfver 80 rdr. Såsom anmärkningsvärdt vill jag äfven nämna att hvart jag under min långa resa kommit fram, talas allmänt om krig — och krig med någon annan än Ryssland — Lkommer aldrig ifråga, som Götheborgarne säger. Af de många bref från förut utvandrade svenska bönder till hemmavarande slägtingar, jag under min resa läste, innehöllo alla uppmaningar till utflyttning så skyndsamt som möjligt. — En enka, Anna från Berthult i Jönköpings lan. som i 4 år varit bosatt i Texas och samlat stor rikedom, ger den önskan tillkänna, att alla Sveriges fattiga men arbetsföra monniskor vore hos henne, så skulle hon kunna anvisa jord och arbete för dem alla. — Hon hade förlidet år hämtat tvenne hushåll från Sverige till sig på egen bekostnad samt gifvit dem jord att bruka. Hennes brorson, den bekante Svensson från Långåsa, som varit ute en längre tid, är afven bosatt i Texas. Han reste ut med ett större sällskap, hvaraf han betalte resan för flere, har nu förtjent betydlig förmögenhet och skickar årligen hem reselijelp till flere af sina landsmän. mm mm AKA