ra att förderfoa al lsammans. Om således, yttrade lord John I u sel, J ej hafven förtroende till oss, öfverlemna styrelsen i bättre händer; men om J hysen förtroende till oss lita på oss och låt oss hädanefter leda denna fråga till dess lösning. Förhandlingarne fortsättas d. 20, på flera medlemmars yrkande. Lord John Russel begärde först, att huset, före deras fullföljande, måtte votera anslagen för flottan och de äskade medlen för rustningarne; men sedan hr Disraeli, i oppositionens namn förklarat, att denna sistnämnda under nuvarande omständigheter, långt ifrån att vilja bereda styrelsen nägon förlägenhet, skulle understödja den i alla de kraftiga åtgärder, som den ansåg sig böra vidtaga, och följaktligen votera de begärda anslagen, afstod lord John Russel från sin begaran, att få krigsbudgeten voterad i sittande möte och samtyckte till sörhandlingarnes sortsättinde d. 20. En af lord John Russels vigtigaste förklaringar är den, att en sormlig öfrerenskomm-lar, som betager Turkiet rattighet n alt sluta fred med ezaren, utan Enylands och Frankrikes ullryckliga medyisrande, har presenterats turkiska regeringen till underskrilt. Denna ölverenskommelse är icke ännu undertecknad, men lorden drog icke i tvifvel att Porten ingår på detta uttryckliga vilkor för de begge vestra stormakternas bistånd. Ministern sysselsatte sig äfven med de tyska makterna; han förevitade dem att ej i början ha visat mera motstånd emot Rysslands fordringar och mera oberoende af ezaren. Men han tilade, att de tyska makterna sedan ådagalagt mera fasthet. Han tillochmed uttryckte det hoppet, ehuru det var mycket svagt, att Österrike i nödfall skulle kunna gå ända derhän att med vapenmakt emotsätta s g Rysslands inkräktningar i Orienten. I England och Frankrike sysselsätter man sig för öfrigt nästan endast med afsändandet af hjelptrupperna till Turkiet. De engelska hjelptruppernas styrka är nu bestämd till 20,000 man, hvilka skola kommenderas af lord Raglas, Wellingtons gamle vapenbroder. 50:de linieregementet afgick den 18 från Kingston om bord å Cambria, en bolaget Cunard tillhörig ångare. Detta var den första trupp, som England sänder till Orienten. En pariser-korrespondent i LIndep. belge meddelar några närmare underrättelser om franska hjelptrupperna, De skola bestå af 3 divisioner, om 10 å 12000 man hvardera, kom— menderade af generalerna Pelissier, Canrober och Mac-Mohn. Två divisioner hålla på att inskeppas. Den tredje afgår senare. En sjerde organiseras för att hållas i beredskap för framtida ytterligare behof. Man vet ännu icke om högsta befälet öfver dessa trupper skall anförtros åt prins Napoleon, en marskalk eller general Pelissier. General Castelhajuc, franska ambassadören i S:t Petersburg, hvilken, såsom bekant är blifvit hemkallad, väntades i Paris den 19. En telegrafdepesch från Paris af den 20 gifver vid handen, att Monitören af denna dag innehåller ett slags krigsmanisest emot Ryssland, framkalladt af czarens afslående svar på kejsar Napoleons bref. Innehållet af detta manifest angifves i depeschen på följande sätt: Efter czarens svar finnes icke mera någon utsigt till en fredlig låsning. Frankrike vill verksamt understödja Turkiet. Fransmånnens kejsare råknar på franska nationens fosterlandskårlek och på fårbundet med England, åfvensom på sympathierna i Tyskland, som vill se Turkiets integritet bevarad. Uppmårksamheten riktas i zynnerhet på Österrike, som dr kalladt till en vigtig aktiv rol, Frankrike hyser förtroende till kejsaren af Österrike och finner en garanti derför i dennes folks intresssen. Efter denna offentliga påkänning från Frankrike kan väl Österrike icke undgå att bestämdt decidera sig för eller emot Ryssland. Sin neutralitet torde det omöjligen kunna bevara. Franska regeringens förtroende till den tyska kejsarstaten lär imellertid ej vara så stort som denna offentliga handling låter påskina. Ur säker källa från Paris inhemtas, att en förstarkning af franska korpsen i Rom är ifrägasatt, en åtgärd som endast kan vara förestafvad af misstroende till Österrike. Lord John Russels förklaringar i eng. underhuset den 17 dennes samt manifestet i Monitören ställa utan allt tvifvel, att kriget emel lan Ryssland och de vestra makterna nu år återkalleligen gifvet. Så har saken äfven setts på börserna i London och Paris, der fonderna fallit betydligt. Redan den 19 var de franska 3 4 nere i 66. 30 och den 20, samma dag som manifestet blef synligt i Monitören, fölle de ytterligare och noterades 65. 80. Den 21 stego de dock åter något obetydligt och note. rades 66. 35. Consols noterades d. 20:de 907