SkKkolhHuset ar en gammal obyggasiad, OCH Hhd9!iÅdU11177 sa Stor, rund, mycket hög sal med amfitheatraliskt )dnade bänkar vid sidorna och några bänkar i miden. I detta ögonblick befunno sig här endast de högsta klasserna, omkring 50 gossar af 8—12 ärs ålder. Vi göra bekantskap med inspektören mr. John Runtz, till birden tysk, samt 5 unga män hvilka bevista föreläsnin zen, emedan mr. Ellis låter uppfostra dem till bl.fvande lärare. Gossarne voro tarfligt men väl klädda. De äro barn af grannskapets handtverkare och mindre (shop-keepers) (detaljkandlare, t. ex. hökare, småbagare, 0. 8. -.). hvilka betala 6 pence) i veckan för deras skolgång. Således hafva vi här ingeh vanlig fattigskola. Un lervisningen började med, att gossarne, den ene efter den andre, uppläste något ur en bok kallad En gammal arbetares minnen och betraktelser?; men på hela timman kom man icke till slutet af en sida; ty så snart en punkt blifvit uppläst, måste gossen förklara tanken, och snart var ett lifligt samtal i gång emellan m:r Ellis och hans elever. Han stannade t.ex. en gång vid ordet lefvaoch frågade: Hvaraf lefva menniskorna?) — Af mat och dryck. — Ar maten lika ha stigt beredd för oss som vi kunna förtära den, eller drager det i allmänhet långt ut innan skörden kommer igen? — Det sednare. — Är du ofvertygad om, att du hela ditt lif skall hafva mat och dryck, Så snart du endast säger till den som har skördat, att du är hungrig och törstig? — Nej, svarade gossen leende, jag måste gifva honom något derför. — Hvarigenom har han frambragt skörden? — Genom arbete. — Hvad bör du gifva honom deiför? — Arbete eller något, som ar frambrayt derigenom. — Hvaraf lefva saledes menniskorna? — Af arbete. — Hvaraf lefser åkerbrukaren om vintern, våren och sommaren? — Af den foregående höstskörden. — Och hvaraf lefva de andra, som arbeta? Blifver skomakaren mätt af de skor, han syr på, eller af de skor, han har sytt? — Af de sednare. — Vi lefva således af föregående arbete, af besparadt arbete icke sannt? Hvad kallar du hela mångden af besparadt arbete? — Formögenhet. — Om jag nu t. ex. år skräddare och har besparadt arbete eller förmögenhet och vill vinna mera, hvad gör jag då? — Då satter ni andra i arbete. — Hvilka andra? — Sådanu, som icke sjelfva hofva besparadt arbete el ler förmogenhet, men vilja förvärfva sådan. — Hvad kallar du den förmögenhet, som sätter andra i gäng med arbete, på det de må kunna lefva och spara? — Capital. — Hvad är således capital? — Förmögenhet, som frambringar mera förmögenhet. — När jag sätter andra i arbete för mig, hvad kallas det, som jag gifver dem derför? — Lon. — Gifver jag dem alla lika lön? — Nej, det år stor skilnad. — Hvad säger du? är det skilnad på lön? Hvem får då största lönen? — Den stitigaste. — Den flitigaste, säger du? Är det rätt? Om jag är skräddare och vill hafva en rock sydd, gifver jag då högsta lönen åt den, som arbetar ifrigast, om han också aldrig förr haft nål i hand? — Nej, han måste också vara den skickligaste. — Den skickligaste! så är det; den, som har lart mest. Men är det nu nog? betänk dig väl. Jag har t. ex. tio arbetare. Den skickligaste och flitigaste ville jag ger na betala en mycket hög lön; men... — Den årligaste! — Den ärligaste! Der träffade vi rätt! Den arligaste, skickligaste och slltigaste får högsta lönen. Lönen skall minskas tillika med skicklighet och flit, men i synnerhet med ärlignet, så att om någon saknar ärlighet och derjemte är klok, skall han sinna det svårt att få sälja sitt arbete. Men om alla voro lika ärliga, kloka och slitiga, skulle då alla förvärsva lika mycket? — Nej, det beror på många omständiqheter, t. ex. om någon har hopsparat el.er ärft capital att hjelpa s:g med. — Ja, det är verklgen en vigtig omstandighet. Kan du nu säga mig, huru ett sådant capital användes eller hvari det består? Hvari består t. ex. mjölnarens capital? — I hans qvarn, hans spanmål och hans kontanta penningar att betala lön med. — När ban uppgör sin årliga räkenskap, hvad halla vi då det som han har otver? — Hans profit eller förtjenst. — Hvari består den? Hvad bör trändragas det som inslutit? — Slilning af redskap, förbrukni gen af spanmål och lön tul arbetarne. — Och hvad ar hela landets capital ? — Jorden, spanmalen, byggnaderna, kluderna, maskinerna, fartygen, yrufvorna och kontanla penningarna. — Ocu hvad år landets årliga sortjenst? — UHvud som blir ofver efter förbrukningen och alilningen. — Hvarulianvandeslön? — Tull fortåringeller forbrukning. och till inspurande af förmogenhet om den är höy nog. — Är lonen bar i ahmannet hög eller laa? — Den ar lag. — Det gifves alltså rikt folk, som löna arbetarne lagt? — Ja. — Ar icke det besyunerligt? Vore det icke riktigt att genom en lag tvinga dem att gilva högre lön? — Nej. — Uvarfor icke? Latom 0ss icke såga nej till en sa vigtig Ifråga innan vi noga undersökt den. Hxvad skulle inträffa, om vi wäungo dem att gif a högre lön? — Vi skulle förhindra dem att arbeta med föurdel... tvinga dem att upphora med sin verksamhet och med att yifva andra arbete . .. ull furbruku sin sammansputude formo genhet. — Så att, om vi sortsoro sålunda, så skulle hela landets sammansparda arbete sortaras, och vi skulle alla lida nöd. Icke sannt? — Jo. — Men kau då kapitalisten nedsäua lönen så lågt sou han tyck. r? Kan njjosnaren, då han nu betalar t. ex. 13 sh. i veckolön, plotoligt säga, att han endast will gifva 7 sh. och likväl behalla sitt folk? Eller hvarpå beror lövens storlek? Beror den af omständigheter? — a t. ex. om handel och omsättning (the trade! är god. — Nu näwnde du en vigug sak: Handeln god. Nar du kommer till kryddkramaren och vill köpa ett skalpund soc ker och du bör, att du skall betala 3 pence i stället för som sorut 4 pence, säger du då, alv du gjort eo god handel? — Ju. — Men säger kryddkrämaren detsamma? — N.j. det gör han icke. — Hvarför gör han en dälig handel? IILarför tager ban 3 pence i stället för lyra? — Derfor alt andra sulja för 3 pence. — Och vär du hörue det, ville du gå uran honom och köpa der det var billigare, om han icke sloge af, icke S0Um? — Jo. — Men hvarlör salja de andra billigare? — Derfor att mycket socker kommit ifrån Mestindien. — Det vilt säga, derför att det siuns mera socker än vi för ogonblicket benöfva? — Ja. — Men hvad som galler vm produkter bade råa och lörarbetade, galler ochså om arbetet, eller huru? Så att, vär flera arbetare hunna fas an man behöfver, så sjunker arbetelonen, och lika om du går till den eiyddbrämare, som säljer lör billigaste pris, så söker kryddkrämaren ock detarbete och den arbetare, Som år billigast? — Ja. — Vi namude ordet :Fåa produkter; kan någon af eder näwna för mig en räprvdukt? — En ropade kött! och de ondra skrattade. — Ja, min unge van, som talade )Eit sex-pence-stycke är i svenska penningar omlrine 20 sk. rgs: men detta mvat vifver nan an Ane