—rs— ma att erbjuda, och att, om rösträttens likhet inom alla stånden icke kan tillvågabringa en upplösning af dessa, såsom grund för representationsrätten, ståndsideen genom förslaget vinner i styrka, och att alltså det sedermera blir svårare att åstadkomma en förändring i grunden för representationsrätten, dertill dock borgareståndet alltid sträfvat och, som jag hoppas, äfven nu sträfvar, samt allt framgent kommer att sträfva med det allvar och den ihärdighet, som berättiga till det hopp, att den nödvändiga uppoffringen af detta förslag i sjelfva verket icke skall medföra ett fördröjdt uppfyllande af nationens varmaste önskningar och största behof. Efter hr Björck yttrade sig hr Hagman äfvenledes i ettaskrisiliet anförande emot förslaget. — Hr Kock yttrade sig äfven skriftligen och ansåg det hvilande förslaget innehålla något bättre än det nu bestående, hvadan han, ehuru anhängare af samfälta val, antog detsamma så om en öfvergång. — På ungefär enahanda grunder antog hr Gusstafsson förslaget, och likaledes hr Ekenman. — Hr Ekholm kunde ej undgå att göra rättvisa ät hr Björcks föredrag och den opartiskhet, hvarmed han framställt både dess förtjenster och brister. För sin del fann dock hr E. förtjensterna öfvervägande och röstade för bifall. — Hr Henschen förklarade sig vara anhängare icke blott af samfälta utan af allmänna val, men ville dock bifall till det nu föreliggande. — Hr Nygren fann förslaget i intet afseende motsvara de billiga fordringarne på en renresemations-resorm. — Hr Malmberg röstade för bifall till förslaget. — Hr Hasselroth hade ämnat utförligare redogöra för sina motiver, men underrättelsen om förslagets förkastande i bondeståndet hade anlandt och talaren uppmanades derför att afstå, då diskussionen numera ansågs onödig. Hr H. inskränkte sig derföre till att förklara, att han varit böjd för stora eftergifter, men hade dock i det föresarande förslaget funnit så stora brister, att han ämnat afslå detsamma. — Hr Rettig afstod från att tala och yttrade sig för bifall. — Hr Berg yttrade sig skriftligen för afslag. — Hr Kistner vore anhängare af samsalia val, beklagade förslagets många brister, men hade dock, i misströstan att erhålla något bättre, velat antaga detsamma. — Hr Gerelius biföll förslaget såsom en öfvergångsåtgärd. — Hr Arnberg instämde med hrr Kock och Ekenman. — Hr Almgren röstade för bifall, för att visa att han verkligen vill en represemationsförändring. — Hr Stolpe ansåg att genom den i förslaget uppgjorda nya organisationen skulle den mest förstockode aristokrati uppkomma. Derjemte skulle man komma in på det så mycket fruktade enkammarsystemet: tal. röstade derföre afslag. — Hr Palander ansåg borgareståndet hafva tillsäckligt visat sina önskningar om en representations-resorm, byggd på den allmänna valprincipen. Men det förevarande förslaget ägde dock flera förtjenster, som gjorde att det borde antagas. — Hr Fristedt antog förslaget, mera tvingad af omständigheternas makt än af kärlek till ständsväsendet. — Hr Tjernberg röstade för afslag. — Hr Hesselgren ansåg klassval vara det enda rätta, men ogillade likväl det förevarande förslaget derför alt man dermed kunde få ett borgarestånd utan någon egentlig borgare. Det hade derföre varit nödigt att hafva valordningarne särdiga. — Hr Rydin ansåg klassvalen vara den enda rigtiga grunden tör en representation, som innebure trygghet mot absolutism eller anarki, antog således det hvilande förslaget, men var missbelåten med att det ej inrymt plats för landets litteratörer. — Hrr Österberg och Mechel röstade för afslag; likaledes br Wetterberg, derföre att förslaget ej erhände samsalta valprinciper. Hr Wern hade vid förra riksdagen efter förmåga bestridt att förslaget skulle blifva hvilande,) emedan han trodde all någon representation, som äger landets förtroende ej kan bildas annorlunda än genom samfälta val, men då förslaget nu blifvit hvilande, borde man tillse huruvida det ej kunde utgöra en öfvergång till något bättre. På anförda grunder ansåg tal. detta vara förhållandet. Bland annat nämndes den omständighetsn hurusom föremålen för ståndens öfverläggningar äro ock till en stor del okända för folket. Tidningarne hinna ej fullständigt redogöra för de på fyra särskilta nåll bedrifna förhandlingarne, utan måste in skranka sig att referera nummer och rubriker på utskottens betänkanden. Med huru mycket lifligare intresse skulle man icke deremot följa en enda sörsamlings öfverläggningar! Af alla dessa skäl, ämnade talaren rösta för det hvilande förslaget såsom en öfvergångsåtgärd. Hr Rinman instämde hutvudsakligen med hr Wern; likaledes hr Ekelund. — Hr Wallenberg bevisade genom arithmetiska kalkyler, att det hulande förslaget ägde företräden framfor det gamla, men ansåg votering onödig, sedan förslaget redan fallit i bondeståndet (hr W. deltog också icke i voteringen). — Hr Grad hade, liksom hr Wern m. fl. för 3 år sedan talat emot sörslaget och hade ej funnit att det sedan dess blifvit vältre; röstade emot förslaget. — Hr Rooth instamde med hbrr EKenman. Kock och Wera för bifall. — Hr Lundh röstade för afslag. Vid anstalld votering utföllo, såsom bekant är, 30 röster för och 26 emot det hvilande representationsförslaget. ) Detta tillkännagifvande är ganska märkligt, emedan man allmänt antagit, ätt det var hrr Werns och A. Wedbergs röster i förstärkta konstitutionsutskottet, som gåfvo törslaget den hlla majoritet af I röst, hvar