gas till sädana arbetare, som utmärkte sig för stadga och ordentlighet. Vidare föreslog ban upphäfvandet af den bestämmelsen att före rösträttens utöfvande ett quitto måste företes öfver att alla utskylder blifvit betalta. Äfven en annan förändring af betydlig vigt var påtänkt. De emot vissa valdistrikter anförda besvär öfver bestickning, drabbade i synnerhet en viss klass valmän, nemligen de s. k. freemen, och det föreslogs derför att dessa, dä de nuvarande intressena icke längre funnos, ej skulle vara röstberättigade. Vidare var det ännu en förändring, som skulle blifva föremål för en egen bill, nemligen upphäfvandet af den under drottning Anna stiftade lag, enligt hvilken den medlem af underhuset, som erhöll ett embete i statens tjenst, skulle utträda ur huset och underkasta sig ett nytt val. Slutligen yttrade lorden sin oförgripliga mening vara, att dessa förändringar skola bidraga att afhjelpa brister, som förr eller senare måste afhjelpas, gilva representationen en bredare basis och förskaffa landets institutioner större styrka och säkerhet. Resultatet af sitt anförande, så vidt antalet af representanter i parlamentet kommer i betraktande, sammanfattade lorden sålunda, att 66 orter förlora sin representationsrätt och att af dessa 66 disponibla platser 63 tilldelas andra valdistrikter i England, hvaremot de 3 förbehållas Skottland. Under loppet af diskussionen, som var ganska obetydlig och i hvilken Disraeli icke deltog, anmärkte lorden, att den nya reformbillens principer äfven skola tilllampas på Skottland och Irland. Billen blef låst för första gången och andra behandlingen utsattes till d. 13 Mars.