FtHCUDOTE UC TJ U11 1890. Utrikes Nyheter. ENGLAND. Missledde af de första uppgisterna i tyska tidningarne om resormbillen tillade vi denna icke det värde och den betydelse, som den förtjenar. Vi gå nu att i sammandrag meddela det anförande, hvarmed lord John Russel d. 13 i underhuset motiverade reformen och redogjorde för dess beskaffenhet och utsträckning. Häraf finner man, att det från regeringen utgångna representationsreformförslaget icke allenast innehåller förbättringar i afseende på valdistriktens fördelning, utan äfven, hvad som är ännu väsentligare, i icke obetydlig mån utvidgar rösträtten. Lorden begärde tillåtelse att inlemna en bill angående ytterligare ändringar i lagstiftningen om folkrepresentationen för England och Wales. Han ville, sade han, uppmana huset att taga bestämmelserna i relormakten i öfvervågande. tillägga hvad som kunde brista, ändra hvad som behöfde rättas, och förbättra hvad som var nödigt att förbättra. Man hade som en invänning anfört, att ett krig stod för dörren; men en sådan invänning hade intet haft att betyda för hr Pitt 1782, då landet sväfvade i en ännu större fara, eller för hr Grey 1793, 1797 och 1810. Han för sin del emotsäg icke det hotande kriget med oro, liksom han eller icke trodde, att man af utsigten till detsamma skulle låta asskracka sig från att vidtaga nödiga ändringar i representationen. Han beskref derefter dennas tillstånd 1793 och påpekade de stora förbättringar, som sedan den tiden blifvit införda i densamma, och öfvergick sedan till en utveckling af hvad som efter hans sörmenande ännu återstod att göra för att såtta huset i stånd att fullständigare representera folket i allmänhet Den förra resormakten, sade han, hade väsentliga brister, som kräfde husets allvarliga uppmärksamhet. För det första fanns det, ehuru reformakten beröfvat en stor mängd köpingar deras valrätt, dock ännu åtskilliga sådana, hvilka hade så få röstberättigade invånare, att det var oförsvarligt att låta dem behålla sin representationsratt. Då reformakten antogs, hade man ansett 300 vara det rätta minimum; men han hade funnit, att det var flera köpingar med representationsrätt, som icke hade detta antal valmän och att folkmängden i andra, som väl hade öfver 300 valmän, icke belöpte sig till 5,000 menni-kor Dessa köpingar, som inalles voro 19 och valde 29 representanter, föreslog han nu att beröfva sin valrätt. — Åtskilliga andra orter hade under 500 valmän eller under 10,000 invånare, och från dem föreslog han att taga 33 representanter. Genom båda dessa åtgärder skulle 62 parlamentsplatsar blifva disponibla. Den andra var den ojemna fördelningen af valdistrikten på landet. Ehuru han icke kunde dela deras mening, som i afseende på valmännens antal fordrade en fullkomligt jemn eller lika fördelning af valdistrikten, var det dock hans åsigt, att i allmänhet taga folkmängden till måttstock. Distriktet West-Riding i Yorkshire och grefskapet Lancaster ville han halva delade i tvenne distrikter, som hvardera sände 3 representanter, hvarjemte hvarje grefskap och hvarje stad, som hade öfver 100,000 invånare, skulle erhålla en medlem till. Sålunda skulle West Riding af distriktet Syd-Lancashire hvartdera erhålla 4 medlemmar till och andra gresskaper 38, inalles 46. 9 stora stader, som nu blott valja I representant hvardera skulle erhälla 2; de hittills orepresenterade staderna Birkenhead, Staleybridge och Burnley, hvardera en; ett hufvudstadsdistrikt, bestående al Kensington och Chessen, två representanter; de juridiska kollegierna (de s. k. Inns of Court) två och Londons universitet en. Derefter påpekade han den 3:dje bristen i reformakten, nemligen den allttör likformiga valcensus. En årlig inkomst af 10 var den nu gällande i resormakten bestämda hufvudgrunden för röstratten. Han föreslog nu att införa åtskilliga nya qualifikationer, antingen gemensamma för stadsoch landtdistrikterna, eller uteslutande tillhörande endera de förra el ler de senare. Dessa nya qualifikationer af det förra slaget, eller gemensamma för både stad och land, voro: en årlig lön af 100 S; en årlig inkomst af 10 K af statspapper, bankaktier, eller aktier i ostindiska kompaniet; 40 s. årliga skattebidrag antingen i inkomstskatt