Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1854, sida 1

KARNNNÄNS-TIJENSLEMANNE. ofoersåttning. (Forts. fr. N:o 45.) Då modren vände sig om vid ljudet af vattnet, som slog tillsammans omkring honom, var han reden ett stycke ute på den väg,som bildades af blindskären och sjön bröt sig mot hans bröst. Hon ville resa sig; men krafterna sveko henne och hon uttstötte blott ett svagt anskri. Mathieu hörde det och vände sig om. Han skymtade genom mörkret de obestämkonturerna af Geneviere, som låg hjelplös på den steniga stranden och sträckte sina hopknäppta händer emot honom. Hans hjerta, som genom en ansträngning af hans vilja förblifvit orördt, började nu blifva svagt. Han betraktade det gröna och djupa hafvet, hvars afgrunder gapade på båda sidor af honom, han lyssnade till sitt barns andedrägt och hörde, huru hon suckade af ångest och vid tanken på, att den lilla varelse, från hvilken de båda så plötsligt togo afsked, kanske