Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1854, sida 3

slertalet bestod af tjurar eller af orar, som varit tjurar till 2 dra eller 3:dje året och följaktligen icse kunna i England afsättas. Den för detta land mest passande poskap påträffades i Småland, der det finnes en race, Som om den blef bättre skött och fodrad, skul le lemna föga öfrigt att önska. Också ser man race: s goda egenskaper utveckla sig, då den flyttas till bättre nejder. Exempel derpå gaf den boskap, som köptes i Skene, hvilken ögonskenligen var af Småländsk härkomst, men nu på en bättre jordmån kunnat lättare utveckla sina naturegenskaper. På denna plats fann jag den bästa och vid bästa hull varande boskap, hvarföre jag också på mindre tid än 2 timmar köpte 45 st. nötkreatur, hvaremot på flere andra ställen icke under en hel dag kunde sammanbringas hälften af detta antat. Näst den Småländska påträtfades den bä sta boskapen i Halland. Äfven vid Qvistrum i Bohus län funnos flere goda kreatur. Hvad den småländska oxen likväl saknar, för att vara fullt välartad till gödnivg och som den i sitt närvarande tillstånd, utan uppblandning med främmande race, neppeligen tillegnar sig, är bredd långs ryggen, isynnerhet öfver manken eller bogarne, der den gerna är något sharp, till och med vid i öfrigt godt hull, äfvensom korset är nog snäft och lårmusklerna sakna tillräcklig fyllighet; och då, såsom bekant är, det bästa köttet finnes utmed dessa kroppsdelar, så betalas i England, under lika förhållanden i afseende å gödningseraden, 8 å 10 proc. mer för den oxe, som i godt tillstånd lagt köttet på rätta ställen, än för en annan af lika vigt, hos hvilken köttet är fördeladt, eller har utvecklat Sig på andra delar af kroppen, der köttet är ull beskaffenhet sämre. Dessa fel kunna imellertid ganska lätt afhjelpas ester få generationer medelst croisering med främmande, i synnerhet engelska racer, så framt man sorgfälligt tillser, att stamdjur väljas af de racer, som i kroppsbyggnad och andra egenskaper stå den småländska racen närmast, och undviker all heterogen blandning; ty likaså oriktigt det vore att bringa till Småland en race från en af Englands fetaste betesorter, lika litet må man tänka på att eroisera Småländsk boskap med en af de större engelska boskapsracerna, äfven ifrån de magrare nejderne, ehuruväl det kunde vara att önska en mera storväxt boskap, särdeles med afseende å exporten till England, emedan frakten med ängfartygen vanligen betalas för stycke, utan hänsyn till den ofta mycket skiljaktiga vigten. De racer af engelsk boskap, som i synnerhet skulle egna sig till förädling af den Småländska boskapsstammen, äro West Highlandsoch Gallway-racerna. begge Skotska, den förra för Smålands magrare nejder, den senare för de bättre. Dessa racer äro jemförelsevis mera lättfödde, hafva god gödningsförmåga och ett fint, saftfullt kött, samt förena i hög grad i afseende å kroppsbyggnaden alla de bättre egenskaper, som den Småländska racen saknar; begge äro de mycket konstanta, och den Westhighlandska tillika mycket utbållig. Den Halländska boskaps-racen är större, men har, alt döma efter utseendet, ett mycket gröfre kött än den Småländska; och måste för den racens förädling följas helt andra grunder. Här år den stora engelska Storthorns-racen på sitt ställe. Hos ryttmästaren Möller på Skottarp och hr Dann på Tjulaholm hade jag tillfalle alt se denna race croiserad med landt-racen, hvilket med mycken sakkannedom och framgång utförts, så att desse hrr inom förloppet af få år, om den redan vunna produkten ytterligare uppblandas med friskt och rent blod, skola blifva i besittning af ädlare djurracer, icke estergifvande någon af dem, som från kontinenten föras till engelska marknaden och anses i godhet närma sig till den engelska boskapen. Har man på detta sätt törädlat de bättre djurracerna i landet, skall man blifva i tillfalle att läta fördelarne deraf afven tillslyta landets sämre boskaps-racer, i det man efter beflutliga lokal förhållanden använder balfblodsdjur af den ena eller andra racen till dessas sörbattring; ty att straxt för de första generationerna vilja anvanda fullblodsdjur till förbättrande af sadan boskap, som t. ex. den hvilaen förekommer i trakterna at Mellerud och Tångelanda, vore att bringa något allt för heterogent tillsammans, hvarigenom man skulle göra mer skada, än gagn. Först när man lagt god grund, kan man tänka på uppförandet af en byggnad, eller i detta hänseende tänka på en högre utveckling och soradling. Dessa korta meddelanden äro resultatet af det om dome, som jag under mitt allt för korta vistande i det vackra, gästfria Sverige biluade mig ofver de särskilda boskapsstammar. hvilka jag der hade tillfälle att se. Sedan jag nu här kunnat sammanlikna den hivtörda svenska buskapen med de engelska racer, som jag anser mest passande för ess förädling, och jag jemväl fatt höra sakkunnige mån från olika trakter af England, efter att hafva sett den hitkomna svenska boskapen, yttra sig i samma syftning, har detta omdöme hos mig vunnit den stadga, att jag med trygghet kan uttala det såsom min fulla ofveriygelse. Jag ötvergär nu till att i korthet meddela, huru försäljningen af den laddning svensk boskap, som jag till England med mig ötverförde, utfallit. Laddningen infördes till Lowestoft, en god hamn på Englands östra kust, omkring 21 sv. mil från London. Harifrån fördes de flesta oxarne till Norwich (3 sv. mil från Lowestoft), den bästa och största marknad för magra kreatur i hela Evgland. De bästa korna togos till Romford, 2 sv. mil från London, som från nämnde ort till en del förses med mjolk. De sämre korna och oxarne såldes i Ipswich och Colchester emellan London och Lowestoft; och ehuruväl på hela laddningen någon ringa förlust kjordes, bom jag dock till det resultat, att denna laddning, hitkommen en månad tidigare, och om öfverfarten icke varit så missgynnad af väderleken, 1 hvilket fall kreaturen kunnat ankomma i bättre skick, skulle hafva gifvit, om icke en stor, dock en rätt autaglig profit. Au unga, valbygada oxar, kastrerade vid spadare ålder (4 å 6 veckor gamla), som litet eller alldeles icke varit använda till dragoxar, och äro vid godt hull, äfvensom unga, stora kor, som snart skola kallva, aro mest afsättliga och betalas bäst, behösver knappt nämnas. Det högsta pris jag erhöll för ett par oxar var 21 pund och för en halslet ko 9 pund; men jag måste också sälja några, som mycket lidit på öfver