draga till sig de betydliga förstärkningar, som äro i antågande från Moskau. Att Ryssarne å sin sida äfven umgås med den planen att fresta en öfvergång af Donau synes deraf, att en ofantlig massa af pontoner eller lösa broar, förfärdigade i Ryssland, befordrats genom furstendömena ned till Donau. Schilder synes vara den, som fortfarande leder deras operationer, ehuru Gortschakoff ännu till namnet är öfverbefälhafvare, troligen emedan czaren blygs för att erkänna det misstag han begått då han utsåg honom till denna post. Schilder, en tysk, är för öfrigt icke den man, åt hvilken befälet öfver ryska armåen kan anförtros. Det måste vara en äkta ryss, då man gifvit kriget en nationell och religiös karakter. Den emot turkiska positionerna vid Kalasat uppstälda ryska cernerings-korpsen skall på ett kanonskotthäll hafva nalkats Turkarnes yttre forskansningar. Denna korps har sitt högqvarter i Boletschi. En ofvansör Maglovit belägen Donauö har den 6 besatts af Ryssarne och försetts med kanoner. Den bildar en observationsplats emot den vid serbiska gränsen samlade turkiska korpsen som har sitt högqvarter i Florentin. Åsven några byar, midt emot sistnämnde ort, äro starkt besatta al Ryssarne, som frukta ett anfall från detta håll. I liila Wallachikt har senast ett omslag i väderleken inträffat med starkt frost, hvilket anses underlätta Ryssarnes operationer. Å Striden vid Giuergero berättas hafva varit en af de blodigaste sedan krigets utbrott. . Enligt Wanderer förlorade Ryssarne i densamma 300 man i döde och 400 i sårade. En i Bukarest deröfver utkommen rysk bulletin utlåter sig som följer: Turkarne försökte att med ungefär 6000 man, sannolikt i assigt att göra en diversion, den 22 Jan. (3 Febr.) att vid Giuergevo och Slobodia på åtskilliga punkter sätta öfver Donau. General Soimonosls dispositioner omintetgjorde detta förehafvande. Fien den blef på alla punkter tappert tillbakaslagen och nödgad att återvända öfver floden, qvarlemnande ungefär 60 lik på venstra stranden och dessutom medtagande ett stort antal döde och sårade. Ryssarnes förlust i denna strid, som varade från daggrynningen till kl. 2 e. m., utgör 40 döde och ungefär 160 sårade. Bland de stupade befinna sig den tappre öfverstelöjtnant Weretscha och 2 andra officerare. Man kan icke annat än förvåna sig öfver den jemförelsevis betydliga förlust, som Ryssarne erkänna sig hafva lidit. Följande såsom det synes opartiska berättelse om samma strid förekommer i en lithografierad korrespondens från Sibenburgen: Två turkiska divisioner, hvardera 1500 man stark, hade kl. 6 på morgonen den 3 dennes, gått öfver Donau; den ena landsteg ofvanför Giuergevo, den andra på den framför denna stad belägna, ofta omnämnda Mokanön. Kampen på ön var kort och utan betydenhet. Turkarne hade knappt kommit i land, innan de angrepos af general Soimonosss ; brigad och nödgades till återtåg på sina fartyg. Mokanön hör till en af de af Ryssarne starkast besatta punkter, hvarför detta frontanfall, som I understöddes af Rustschuks batterier, blott skulle Vv tjena dertill att alleda Ryssarnes uppmärksamhet från det liktidigt emot Giurgevo företagna Sidoansallet. Omkring kl. 8 på morgonen stodo de längre upp öfver strömmen gångna Turkarne framför staden, kastade med ett raskt I anfall tillbaka de ryska förposterna och angrepo Giurgevo. Invånarne slyktade i största hast på vägen till Bukarest. Kampen, som för det mesta fördes med blanka vapen man emot man, varade till middagstiden. På begge sidor var förlusten betydlig, en rysk öfverste (öfverstelöjtnant) stupade i den blodiga striden. När förstärkning för Ryssarne anryckte från Mokanön, drogo sig Turkarne i bästa ordning tillbaka till Rustschuk. --Träffningen vid Giur. gevo är icke enstaka, på hela Donaulinien blif va striderna allt tätare. Nästan ingen dag gål I förbi, utan att det vid Galaz, Braila, Kalorasch ES RR EE — — —— — C— L—: ä — ——— f Han Lactada an SUAHAHetfan moär äafgst hafvat