Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 2

Iarikes Nyheter. Götheborg. Gårdagsrepresentationen å härvarande theater gass för nära fulit hus. Den gamle bekante Don Cesar de Bazano återsågs med synbart nöje. Hr Stjernström, som med vanligt lif och ledighet utförde titelrölen, skördade en mängd applåder och framropades efter spektaklets slut. I m:lle Nordgren gjorde vi bekantskap med en särdeles älskvärd Maritana; uti några scener i 4:de akten var m:lle N. isynnerhet lycklig och erhöll äfven bevis på publikens belåtenhet genom upprepade bifallsyttringar. Hr Åhman såsom den ränkfulle ministern Don Joseph de Santarem, återgaf denna röle med sin vanliga goda hållning. — Till nästa Fredag annonseras ett för vår publik okändt skådespel De begge Döttrarne, eller Ingen orättvisa mer, om hvilket vi icke hafva oss något vidare bekant, än att dess författare är d:r Toepfer. Detta tyckes emellertid vara en tillräcklig borgen för styckets värde. Till esterpjes gifves Polkander i Stockholm, hvari hr Stjernström utför titelrölen. lbland nägra i gär — kanske något oförsigtigt — intagna bidrag till dagens historia, förekom en anekdot om Svea rikes löjtnanter, som är rätt pikant, men som ej kan afse representationsfrågans sista afgörande, emedan voteringen derom skedde vid midnatten och ej vid middagen. Det måste således vara någon annan votering, som här afses, ifall anekdoten har någon annan sanning än den alt vara karakteristisk. I Malmö utkommer en periodisk skrift, af belletristiskt innehåll, som bör vara välkommen för många lärare och i synnerhet lärarinnor, för dess angenäma innehåll. Det är den redan under 3 föregående år utgifna och således temligen bekanta Horisåljen, tidsk ift för salongen. Den innehåller noveller och romantiska berättelser, blandade uppsatser och skizzer af omvexlande innehåll, anekdoter, charader, m. m. Hvarje månad medföljer en fin och elegant lithograsi, som för tidskriften särskilt utföres i Köpenhamn. — De två månadshäften vi sett för detta år, för Januari och Februari, utmärka sig icke blott genom innehållet, utan ock genom deras särdeles vackra utstyrsel; de båda plancher, som åtfölja dessa häften, af hvilka den ena utgör ett porträtt af kejsarinnan af Frankrike och den andra en mycket naiv teckning, kallad: den farliga talenten, äro