hållet. I ena fallet se vi svagheten, som, under ansträngningen att gifva sig vigt, faller in uti det löjliga; i det andra klokheten, som genom att hålla spegeln för lågheten, får den att rodna af blygsel öfver sig sjels. Anteckningar under en resa i Eldslandet.är namnet på en liten godbit, som inslutit i Orebro Tidning för d. 15 Februari. Om stycket i visst hänseende kan sägas tillhöra samlingen af s. k. belysningar öfver hemmen i nya verlden, tro vi likväl, och med någon säkerhet, att det icke i så oväsendtlig del afspeglar åtskilliga sakförhållanden, helt och hållet tillhöriga den föråldrade, Läsaren döme af söljande utdrag: — — — Den närvarande styrelsen företer en bild af den personifierade svagheten. Genom ett ständigt vacklande har den förlorat nationens förtroende och aktning; och genom sin visade förkärlek för det oansenliga och förtjenstlösa, har den gjort sig misstänkt att hvarken förstå eller vilja landets bästa. Omgärdad af en embetsmanna-phalang, hvars förnämsta ledare hafva börden, gunsten och relationerna, mera än dugligheten och arbetsamheten att tacka för sin samhållsstallning. har styrelsen dymedelst sanktionerat ett befordringssystem, som, förr eller sednare, skall bringa landet i förderf och gifva dödsstöten åt allt hvad duglighet, flit och redbarhet heter. Ett exempel på följderna af detta system, må anföras. Liksom i alla väl ordnade stater, har man älven i denna, i akt och mening att uppehålla och gifva betydelse åt den inhemska industrien, dragit en säkerhets-kårdong längst kusterna, för att förhindra fremmande fabrikationer att göra intrång i landets näringar. Denna säkerhetspolis kostar staten enormt. I spetsen för densamma står en mycket gynnad man, som sjelf lärer fuska i det nobla I....i (lurendrejeri?) yrket och derpå inkassera ansenliga sportler. Sättet på hvilket de ansvarsfullaste platserna inom denna förvaltningsgren tillsättas, är ganska eget men sinnrikt uttänkt. När en sådan plats blir ledig, annonceras tjensten. De sökande sätta sig nu i hemlighetsfullaste beröring med chefen för verket, som då under hand tillkännagifver för den han vill gynna hvad som i kontant erkänsla fordras för sysslan. Arsvodet säges gå till en hemlig kassa, ämnad till det konservativa systemets upprätthållande. Går den vidtalade in på anbudet, så är saken afgjord, eljest vänder man sig till någon annan. Ty här gäller regeln: den som betalar han är kompet nt. Och denna auktion med statens embeten föranleder aldrig någon anmärkning. Man blundar och ler åt frukterna af sitt eget system. — — Svenska Tidningen har i några numror sys