utan att hafva omtalat sitt äfventyr i den lilla dalen. 3 Josepha sof oroligt. Då hon dagen derpå steg upp, var hon blek och matt. Genevieve, som märkte detta, frågade med ängslig omsorg efter hennes befinnande, men barnet svarade, att ingenting fattades henne. Men vid hvarje fråga fylldes hennes ögon af tårar och hennes röst darrade. Hon tillbragte hela dagen i en sjuklig retlighet. På aftonen kände hon sig ännu svagare, men utan alla plågor; hennes sömn under natten var orolig, och dagen derpå lät Ropars tillkalla sjukhus-läkaren. Denne undersökte barnet noga och gjorde flera frågor, som kommo Mathieu att rynka pannan. Genevieve, hvars ögon vandrade från läkaren till hennes man, lade märke härtill. Hon kände verkan deraf i sitt hjerta. — Då de begge utgingo ur huset, följde hon dem, stängde hastigt dörren efter sig och höll dem tillbaka. — Det är sjukdomen, icke sannt? frågade hon ångestfullt. Hon vågade icke kalla gula febera vid dess