Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1854, sida 2

ska slottan aldrig skall lemna hamnen under Januari, Februari och halfva Mars. Af denna förklaring synes framgå, att ryska flottan var i Sebastopol, medan de förenade flottorna kryssade i Svarta hafvet. Den utesluter dock icke den möjligheten, att Ryssarne, i likhet med hvad de allierade göra, låtit och fortfarande låta enskilta ångare och tillochmed smärre eskadrar af sådana företaga krysståg för att lura på tillfälle att tillfoga fienden skada. Fanatiseringen af ryska folket bedrifves med en oförtrutenhet och planmässighet, som, när dertill de fortsatta starka rustningarne tagas i betraktande, låta sluta till allt annat än fredliga assigter hos Rysslands beherrskare. vi återkomma i morgon till denna märkliga agitation. Turkiska angelägenheterna. I Paris, Berlin, Wien och till någon del äfven i London finnas ännu en del folk, som hoppas på fredens bevarande. Dessa hafva de senaste dagarne, tillochmed d. 13 dennes, trott sig finna en smula näring för sina förhoppningar. Först och främst hafva de låtit dåra sig af en uppgift i J. des Debats att Österrike i en not gifvit Ryssland tillkänna, att det skulle betrakta en öfvergång af Do nau och Donaufurstendömenas fortfarande besättande som en krigsförklaring. De torde dock hafva kommit till någon insigt af sin lattrogenhet och förblindelse, då Conslitationel påpekade omöjligheten deraf, att Osterrike, hvilka afsigter det för öfrigt än må hysa. redan skulle hafva gjort en sådan förklaring i St. Petersburg, och ännu mera torde detta hafva varit fallet, när Assemblee nationale, som i allmänhet är ganska väl underrättad i allt hvad I som rör kabinetten i Wien och St. Petersburg, yttrade sin tanke vara, att, i sakernas nuvarande skick, en dylik förklaring från Osterrikes sida skulle snarare påskynda krigets utbrott än förekomma detsamma, enär czaren omöj igen kunde gifva efter för en dylik hotelse. På samma gång, som förstbemälte tidning förnekar tillvaron af en dylik formlig förklaring, medgifver den likväl, att Österrikes tänkesätt i grunden kunna vara öfverensstäm mande med det beslut som J. des bebats redan låter det hafva satt i verkställighet. Efter dessa inkast emot uppgiften i J. d.s Debats, som egentligen aldrig bort förtjena den ringaste tilltro, synas de deraf lifvade fredsförhoppningarne åter hafva blifvit vacklande. Men man var dock icke sen att finna ett nytt räddningsankar för dessa förhoppningar, hvilket man dock synes vilja medgifva vara det sista. Det försäkras nemligen att makterna gilvit efter för Rysslands fordringar i den vigtiga punkten om de direkta underhandlingarne med Turkiet. Denna eftergift finnes icke i franska kejsarens handbref till czaren. Men det har blifvit franska ambassadören i St. Petersburg, Castelhajac uppdraget, att deraf gifva del åt grefve Nesselrode. Uppgifterna om sättet huru saken skall tillgå äro olika. Enligt några, skola Ryssland och Österrike uppgöra grunderna för fredstraktaten. Sedan dessa grunder blifvit bestämda, skulle Österrike åtaga sig att utverka Frankrikes, Englands och Turkiets bifall. Sedan detta bifall erhållits, skulle Ryssland och Turkiet underhandla direkt e med hvarandra, under det vilkor naturligtvis, att antaga dessa grunder. Denna omväg skulle endast tjena till att radda skenet och tillfredsställa allas egenkärlek. Enligt en annan uppgift. skulle Ryssland och Turkiet underhandla direkte med hvarandra, utan föregående bemedling. Sistnämnde makt skulle det likväl stå öppet att inhemta sina allierades råd. Sedan förlikningen dem emellan kommit till stånd, skulle mellankomma en annan öfverenskommelse, i hvilken alla sex makterna skulle deltaga och genom hvilken fredsfördraget mellan Ryssland och Turkiet skulle ställas under alla stormakternas garanti. Hvad hopp finnes för handen, att dessa bemödanden, förutsatt att de verkligen blifvit gjorda, skola krönas med önsklig framgång? Det är ganska svårt att med bestämdhet afgöra. J Europas förnämsta hufvudstäder synas man hysa ett visst förtroende till desamma, hvilket yttrat sig i en, om ock ringa tendens till stigande af fonderna. Vi hafva talat om ett franskt-engelskt ultimatum och senast i lördags betecknades som sådant den not, som under d. I d:s af franska kabinettet aflåtits till dess gesandt i St