Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1854, sida 2

kar krig eller fred, svar: att EImTAUM iche har krig, emedan någon krigsförklaring ej ägt rum. men att det ej eller har fred. utan hefinner sig iett mellantiliständ, Sona kan leda till krig. Iunderhuset förklarade lord John Russel att I regeringen ej erhållit någon kännedom om något ansall af Ryssarne på fäslningen Iachefkatil i Asien. hn af de senaste posterna bragte oss undersrättelen om ett af Ryssarne den 6 dennes till Sjös företaget, misslyckadt anfall på nämnde I fästning. Sista posten medför ett rykte om I ett lornyadt ansall på densamma. Förmodligen i hade lord John Russels svar afseende på detta senare. Såsom vi förmodade, har telegrasen narrat oss, då den förmälte, att redan den 15 dennes 12000 man engelska trupper skulle afgå till Turkiet. Det är dock icke destomindre fullt säkert, att afsändandet af en engelsk truppkorps till Turkiet blifvit beslutad. Globe af d. 13 meddelar såsom tillförlitligt, att chefen för fälttygmästare embetet, general-löjtnant lord Raglan (mera bekant under namnet lord Fitzroy Somerset, en yngre son af en bland Englands förnämsta och rikaste högadliga familjer och under många år Wellingtons högra hand) skall erhålla öfverbefälet öfver denna truppkorps. Under honom skola kommendera general Brothestom, hertigen af Cambridge (en prins af kungliga huset) och öfversten earlen al Cardigan. Denna korps skall bestå af 3 gardesregementer, hvardera 850 men, 7 infanteriregementer, hvardera af cirka 1000 man, 3 kavalleriregementer, 5 fotbatterier, ett kompani ridande artilleri och 3 kompanier genietrupper, inalles något öfver 10,000 man. De 7 infanteriregimenterna hafva till största delen tjenstgjort dels i Ostindien och dels i Caplandet. Garderna skola den 18 inskeppas dels i Portsmouth, dels i Plymouth. Denna korps, hvilken for öfrigt blott betecknas som första afdelningen af den engelska kontingenten, skall samlas på Malta och derifrån sannolikt öfverskeppas till Varna, en turkisk fästning oeh sjöstad i Bulgarien, vid svarta hafvet. Styrkan af de till Turkiet bestämda franska hjelptrupparne, hvilka berättas skola landsättas i Enosbugten vid inloppet till Dardanellerna, uppgilves i Londonerbladen till 30 å 40,000 man. Som engelska regeringen f. n. blott har 4 ångare till disposition för trupptransporter, hafva af åtskilliga ångbåtsbolag förhyrts 13 ångare för detta ändamål. Telegrafnotisen om Östersjöflottans styrka synes äfven tåla vid ett beriktigande. Åtminstone förmäla de sist ankomna tidningarne, att den till nordoch östersjön bestämda flottan skall bestå afDuke of Wellington af 131 kanoner, 3 120 kanoners skepp, 4 af 91 kanoner, ett af 101 kanoner, 10 af 58 till 90 kanoner, 7 al 30 till öl kanoner och 4 mindre fartyg. Af dessa 30 fartyg äro 20 propellerångare, 6 segellinieskepp, en segelfregatt och hjulångare. Det anses nu vara säkert, att sir Charles Napier, en af Englands bästa ocb dugligaste amiraler, kommer att, såsom öfverbefälhafvare för denna flotta, hissa sin flagga på 91-kanoners-skeppet Nile. Ångaren eHecla, hvilken, såsom denna slottas förelöpare, skall rekognoscera nordoch östersjöns hamnar och kuster, afgick den 11 från Portsmouth. Detta har ett dussin nordsjolotsar och ett antal sjöofficerare om bord. I alla örlogshamnar i England arbetas rastlöst för att till bestämd tid gora de fartyg som äro utsedda att bilda denna flotta segelklar. Nat. Zeit. vill veta, att alla de stater, som gränsa till östersjön, redan fått sig officielt delgifvet att i midten af Mars en engelsk krigsflotta kommer att infinna sig i nämnde haf. Times af den 13 har en mycket krigisk artikel, hvari drifves den satsen, att om kriget är oundvikligt och då Ryssland utan tvifvel bär skulden för angreppet, så är det likgiltigt, från hvem krigsförklaringen utgår. England måste vara sattadt på det värrsta och, genom ett skyndsamt och kraftigt mot Ryssland måttadt slag, förekomma denna makts planer. Ju förr ju heldre måste göras slut på den rådande ovissheten. Det år knappast tänkbart, att den utsigt till fred, som skulle kunna erbjudas af den ännu bestående möjligheten af vidare underhandlingar, kan uppväga fördelen af en bestämd ställning och en afgjord hållning. Denna uppsats är högligen egnad att gifva stöd och bekräftelse åt etti omlopp varande rykte, enligt hvil