KAR ANTÄNS-TJENSTEHANNEN, Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 41.) Pålen, som härigenom lossnat, upprycktes ur marken; djuret gjorde ett språng åt sidan och då det icke längre hölls tillbaka, började det att springa bort mot andra sidan af ön. De båda systrarne upphöjde ett rop och började med en oöfverlagd rörelse springa efter geten. De lemnade den utstakade platsen och sprungo längs efter branten för att locka på Brunette, hvilken som vanligt bräkande utväntade dem, men åter tog till benen, så snart de voro henne nära. Under denna jagt kommo de upp på höjden af ön, följde derpå de emot sjön ledande sluttningarne och kommo ända ned i de små dalarne, som lågo på öns motsatta sida, långt från deras hem. — Här var det först som Josepha kom att tänka på deras olydnad; hon stannade andlös och höll systern tillbaka i si na armar. — ÄHIcke längre, Francine, utbrast hon, vi