Josepha, för hvilken man förtegat namnet på den sregatt, på hvilken sjukdomen rasade, anade icke Gabriels farliga belägenhet; men hennes syster och hon hade icke desto mindre förlorat all deras munterhet. be sutto båda, sorgsne som fångar, inom de gränser, deras far utstakat för dem; den bundna geten låg vid deras fötter och syntes förakta det foder, som var lagdt framför den. — Josepha höll Francine tatt bredvid sig och hade esterhand söreslagit sör henne alla de lekar hon kände: men barnet skakade på hufvudet, med ögonen fästade på hafvet. — Hvad vill du då, Francine? frågade hon, smittad af hennes nedslagenhet. Den lilla flickan svarade icke. — Den äldre systern lade sin hand på hennes blonda husvud och lekte ett ögonblick med hennes långa lockar. — Du ville gerna dit öfver och hälsa på Michel, inte sannt 2 ... frågade hon, lutande sig ned mot den lilla; men det är för sent, körsbärsträdet har redan fällt sina blommor .. — Då äro körsbären väl redan mogne, tror du icke det: afbröt Francine och såg på henne med sina stora, talande ögon. — Det vet jag icke, svarade den äldre systern, mamma skall nog säga oss besked der——