komma för landsbysden då pastor ej skall vara ordförande i sockenstämman, hvilken institution är lika gammal som reformationen. Genom presteståndets privilegier är äfven det sjelfskrifna ordförandeskapet i soekenstämmorna presteståndet bevaradt, och det skulle vara ett kränkande af dessa privilegier om ett nytt förfaringssätt härvid skulle träda i verkställighet. Den närvarande sorsattningen ej blott kan utan bör bibehållas. Nekas kan visserligen ej att presten är öfverI hopad af göromal, dock önskade talaren att denna lattnad i sin börda vore den sista han ma komma 1 åtnjutande af. Skillnaden mellan andliga och verldsliga I ting är ock så svår alt bestämma att deruti ligger omöjligheten af tillämpningen. Yurandet att kyrkoherden kunde väljas i fall ban ej vure sjelfskrifven, må ste ej kunna liktydas dermed att han vore ovärdig. För sin del förklarade talaren att han, om valfrihet skulle uppstå, aldrig komme att emottaga ett slikt förtrvende, och då han ej ansåg passande att vitsorda den mojliga fördel den församling, hvars pastor han är, dragit af hans ordförandeskap i sockenstämmorne. kunde han det dock för öfriga församl. af Westerås stift. Lektor Sonden förenade sig med kyrkoherden NordJund. Doktor Wallin ansåg det stötande att någon annan än pastor skulle uppträda på den plats från hvilken presten är van alt verka, trodde äfven att det låg vigt uppå att pastor, som bäst kände sina församlingsbor, vore ordf. i sockenstämmorne. Prosten Qviding förenade sig med kyrkoh. NordJund, ansäg skillnaden mellan andliga och verldsliga ting, såsom vägbyggnad, försäkring af boskap mot boskapssjuka med mera dylikt, ej svår att finna. Fogden eller länsman är vida lämpligare än prosten att leda sådana värs. Biskop Heurlin trodde att kyrkolagskommit ens förslag till skillnad mellan andliga och verldsliga skäl ej vore lätt att i verkligheten snilja emellan. Huru önskvärdt det vore att få fogden eller länsman till ordförande vid sockenstammorna lemnade talaren derhän; men hurn skulle det gå med dessa stammor om man till ordförande dervid finge en nämndeman, sexman eller annan bonde, af hvars insigt man ej kunde begära att han skulle hafva reda på den för dessa stämmor föreskrifna form och å hvilken det ansvar för möjligt åsidosattande af ett eller annat dervid, Som nu drabbar pastor, ej kunde ullämpas? Om valfribet kan ega rum, bör pastor esa rätt att afsäga sig förtroendet, sum då ej kuude vara så efterstrafvansvärdt för honom, när han till medpretendenter dertill kunde hafva att påräkna klockaren eller spögubben. Professor Carlsson. Vår församling befinner sig i det läge att den väl behöfver alla de krafter som äro tllganglige till kyrkans atetupplystande utan att dessa krafter skola burtleda från dess bestämmelse stridande håll. Önskade återremiss. Doktor Sandberg. Presten klagar ständigt att han har så många verldsliga bestyr, Som hindra hans andliga verksamhet, men då man erbjuder honom någon lindring deruti svaras alltid: det var ej i det fallet, i den riktningen hjelpen behöfdes. Professor Lindgren. I de större städerna voro möjligen förslaget ön-kligt och verkställbart. men för landsbyggden högst olampligt. Just den beröring i ekonomiska mål talaren hatt med sin försariling räknar han såsom grunden Ull det moraliska inflytande han på densamma kunnat utöfva; ty nära som kropp och själ sammanhänga med hvarandra, ingå i det menskliga lifvet verldsliga och andliga elementer, och med den rätt man kallar den som uteslutande öfverlemnar sig åt jordlifvets sträfvanden en krass materialist, med samma rätt benämnes äfven den som med förbiseende af de förbindelser lifvet bland menniskorna ålägger honom, lefser blott för det ideela, en svarmande drömmare, en ideolog. I nämude förhållande mellan bådadera ligger lilvets fulla värde. Nastan kunde det tyekas som detta forslag vore en lära af presterskapets och religionens fiender, som från presten vilja borttaga det inflytande han bör ega awen i verldsliga ting, och derigenom söka förvandla presteståndet till en oloti och bar munhkast. Bisall af ständet befarade tal för detta yttrande. Batankandet bisolls vid votering; med 27 röster mot 15. — —— —