den gula slaggan, och sången slutade med en suck. Då de första sjuka kommo, hade Ropars genast frågat efter herr Gabriel. Sjukdomen hade då icke angripit honom; men till följe af all förbindelses afbrytande mellan sjukvaktarne och slupens besättning, hade han icke kunnat förnya sina förfrågningar. Flera transporter af sjuka hade redan ankommit till ön, utan att han fått tillfälle göra sig underrättad om löjtnanten, då han mottog en biljett, som var genomstungen med spetsen af en sax och doppad i vinättika. Den innehöll blott följande med blyertspenna skrifna ord: Jag är här. — Om jag får lefva, så träffas vi — om jag dör — så ölverlemna detta bref till chesen på Thetis — och bed om mitt sto. ra mahognyskrin — till Josepha. Coahriel