Utrikes Nyheter. DANMARK. Ministeren har gjort ett det oförsyntaste och dumdristigaste försök man kan tänka sig att beröfva nationen några af dess dyrbaraste rättigheter. Såsom bekant är har af solkthinget såsom konstitutionsutskott nedsalts ett mindre utskott, som har att öfverlägga om grundlagsförandringen med 3:ne af ministrarne, på det att, om möjligt, en sammanjemkning af de stridiga meningarne må kunna tillvägabringas. Ehuru detta mindre utskotts förhandlingar äro hemliga, så hafva dock de förslag kommit till allmänhetens kunskap, hvilka af regeringen framlagts för detsamma. I dessa förslag, som endast högst oegentligt kunna kallas några jemkningseller bemedlingsförslag, framträder det plumpa försöket att genom provisoriska förordningar skilja grundlagen vid några af dess vigtigaste bestämmelser. Det föreslås nemligen en bestämmelse af följande lydelse: J handelse af krig eller hotande fara kan regeringen, når och så länge omständigheterna fordra det, sätta grundlagens N 85, 86, 91, 92 och 93 utur kraft. Grundlagens 85 beståmmer den fängslades rätt att förhöras inom 24 timmar; 86 håldar hemmets okränkbarhet och fordrar laga dom, innan husvisitation och dylikt mera får ega rum; 91 försäkrar tryckfriheten och förbjuder censur; S 92 tillstädjer föreningsfrihet och S 93 församlingsfrihet. Dessa grundlagsparagrafer innefatta alltså nära nog hela summan af de borgerliga frioch rättigheter, af hvilka det danska folket sedan 1848 varit i besittning. Dessa är det som man nu begär tillåtelse till att genom ett penndrag be röfva nationen. bå det naturligtvis är regeringen och icke folket som bestämmer, när en hotande fara är för handen, inses lätt att ministrarne när som helst och så länge som -— —— helst, under förebärandet af en sådan fara, kunna suspendera dessa vigtiga grundlagsparagrafer. Den förhatliga och för hvarje populär styrelse så besvärliga tryckfriheten lär det i synnerhet vara, som vederbörande på detta sätt lära vilja komma åt. Försöket är dock något för groft, för att kunna krönas med framgång. hos kejsaren förljudes, att den ryska diplomaten blifvit bemött med mycken köld. Då han tog afsked, sporde honom kejsaren när hans afresa skulle ega rum. Då Kisseleff nämnt dagen, gjorde kejsaren en lätt bugning och vände honom derefter ryggen. Uppgiften att den i Brest stationerade s. k. Oceaneskadern fått order att begifva sig till Östersjön, var hemtad ur en pariserkorrespondens i B. U. De tvifvel, som vi hyste om dess riktighet, finna vi bestyrkta i flera franska tidningar, hvilka beteckna Toulon och icke Östersjön som dess bestämmelse. I Toulon skulle den, heter det, intaga de hjelptrupper, om hvilkas afsändande till Turkiet det så länge varit fråga, men ännu icke synes vara fullkomligt asejordt. Är verkligen ett ultimatum af den på annat ställe i tidningen antydda beskaffenhet afsändt till St. Petersburg, så afvaktas naturligtvis först svar å detta, innan någon truppexpedition till Turkiet verkställes. Ryktena om dessa hjelptruppers styrka och egentliga bestammeise variera i oändlighet. Enligt den halsosliciella Bulletin de Paris skall hela expeditionskorpsen utgöra 60,000 man, hvaraf en del skall förläggas som besättning i KonFRANKRIKE. Om Kisseleffs afskedsaudiens stantinopel, en annan del (10,000 man) genast efter ankomsten transporteras till Varna och en tredje afdelning bilda ett läger i Balkanbergen. En stor del af den franska korpsen skall bestå af Vincennes-jägare och skarpskyttar från Afrika. Beträffande valet af öfverbefälhafvare råder, åtminstone i tidningarne, ännu mycken oenighet. Bulletin de Paris säger: en berömd marskalk och anspelar på