Andra åter äro af den tanken — hvilken synes vara den allmännast hysta och äfven är den, som har för sig de största sannolikheterna — att Österrike och Preussen endast och allenast vilja förblifva neutrala och icke vilja lemna sin neutrala ställning hvarken till fördel för den ena eller den andra af de stridande parterna. En pariserkorrespondent i LInd p. belhe, som hyllar denna mening, berättar att Österrike, vid väckt fråga om ett nytt Wienerprotokoll, skulle hafva förklarat, att om detta protokoll åsyftade detsamma som de föregående, nemligen bevarandet af Turkiets integritet och sjelfständighet, var det färdigt att underteckna det med båda händerna. Men om deremot detta protokoll hade för syftemål att inleda det i fiendtliga förehafvanden emot Ryssland, vägrade det uttryckligen sin underskrift. Då nu Orloff lemnat Wien, utan att begifva sig till Berlin, kan man väl taga för gifvet att hans sändning misslyckats. Sannolikt har Österrike af samma bevekelsegrunder, som förestalvade dess vägran att underteckna ett mot Ryssland fiendtligt protokoll, vägrat att inlåta sig på en af Ryssland dikterad och för denna makt förmånlig neutralite :tssörklaring, hvilken kunde medföra en brytning med de vestra makterna. Då nastan alla tidningar öfverensstämma i den uppgiften, att ändamålet med Orlosss sändning varit att förmå de begge tyska makterna att ingå ettt neutralitetsfördrag med Ryssland, får man väl, tills motsatsen blifvit ådagalagd, antaga riktigheten af denna uppgift. Enligt limes skall det hafva varit en obetingad och beväpnad neutralitet, som Ryssland fordrade af de tyska makterna, hvaremot det å sin sida ville förpligta sig att skydda de tyska makterna emot de vestra makterna och vid Turkiets förestående upplösning icke lemna deras intressen ur sigte. I Augsb. allg. 2eit., som plägar vara väl underrättad i allt hvad som rör Ryssland och Österrike, uppgifves ännu närmare, alt Orloff skall hafva proponerat: fria händer för Ryssland vid slitandet af stridigheterna med Turkiet, alltså ingen vidare bemedling; ett neutralitets-fördrag emellan Ryssland, Ö, serrike och Preussen, med en paragraf till Rysslands förmån i händelse vissa närmare betecknade förhållanden skulle inträda. J. de Francfort, som anses för en halfofficiel organ för tyska förbundsförsamlingen och följaktligen äfven för det i denna församl. dominerande Österrike, har imellertid en högst märklig artikel, hvilken, i afseende på grefve Orloffs sändning, bestrider att den haft för mål afslutandet af ett neutralitets-fördrag af ofvanberörde beskaffenhet, men på samma gång uttryckligen förklarar, att de tyska makterna, hända hvad som hända vill, äro fast beslutna att bibehålla den strängaste neutralftet. Vireproducera följande utdrag, hvilket i detta hänseende synes oss temligen otvetydigt beteckna de tyska makternas hållning: Tyskland har icke något skål att intressera sig för ryska örlogsflottan eller för Englands sjöpolitik. Det här åt ameralerna för de färenade flottorna rersemna omsoroen att taga Sebaetopol, som för öfrigt är fruktansvårdt hesdstadt, och åt fey srurne. den as-era EBaIKAnn. Det hör endast hålla sig på sin vakt emot hvarje falsk utlåyyneng af en astlår, hvari Turkiet endast år. redskapet. Med ett ord, det bör iakltaqa en strång neutratitet så väl emot Ryssland som mot de vestra makterna. Det år hvad Tyskland ha att gåra. Uttrycker ofvanstående de tyska kabinetternas verkliga tankar, för hvilket antagande skäl ingalunda saknas, synas vi ju ändå hafva rätt i vårt esomoftast upprepade påstående, att det aldrig är att vänta, det de tyska makterna skola i förbund med Frankrike och England vända sina vapen emot Ryssland till stäfjandet af denna makts utvidgningslystnad. Snarare är motsatsen att besara, om det kommer derhän, att de slutligen måste bestämma sig för eller emot. För öfrigt andas den åberopade artikeln mycken fientlighet emot England, emot hvilken makt den framkastar den beskyllningen, att den vill icke blott icke undvika kriget, utan tillochmed förhindra fredens återställande. Hela Englands syfte går derpå ut att förstöra ryska flottan, ty England har irån Köpenhamn ända till — Bmi. hhuvaria aAnranaAjclk kriac