— u har rätt, svarade Mathieu, så mycket mer, som fregatten, så vidt jag vet, kommer från Havanna. — Hvem vet, om den icke kommer att skaffa dig inqvartering på karantans-anstalten? — Som den vill; de skola vara välkomne. Sålänge jag har Genevieve och barnen, känner jag aldrig till någon sorg eller bedröfvelse; men på sina stunder har man ingenting emot en smula sällskap. .. Ni derborta på de dödas ö, ha artilleriposten, som bringar er alla nyheter, för att icke tala om besigtningarne och kruttransporterna, hvaremot här aldrig förefaller något sådant. Icke en endaste resande året om! — När det kommer folk hit för att ligga i karantän, så hör man ändå berättas hvad som basserar på fastlandet och så får man något att prata om i flera månader. Artillerisergeanten skakade på hufvudet. — Låt gå! om de bara icke medföra sjukdomen; men gamla personer inne på kusten tala ännu om en karantän, då anstalten hvarken hade jord eller klippor nog att begrafva sina döda och då man måste kasta dem i hafvet med en kanonkula om halsen, likasom på ett fartyg under segels. — Vår herre och frälsare bevare oss från en sådan pröfning! sade Ropars och lyftade af vördnad på hatten, såsom han brukade gö