Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1854, sida 2

— ——d — kungens fartyg? svarade Genevitve smäleende. Se, han har hissat tre små röda vimplar utanför sitt fenster; det är ett tecken att han kommer hit. Jag har dessutom sett Michel gå ned till skepparen. — ravo! ropade Ropars, hvars ansigte lifvades; din kusin och den lilla gossen måste spisa astonvard hos oss ... om blott ditt visthus icke är lika tomt som ett sjukrum. Genevieve protesterade och uppräknade med ett visst välbehag sitt köks resurser, som till all lycka blifvit reparerade två dagar förut af skepparen, som försåg såväl kruttornet som karantansanstalten med deras förnödenheter. Mathieu lofvade göra kalaset fullständigt genom att traktera artilleri-sergeanten med en butelj gammalt Roussillonvin, som länge legat begrafven under sanden i hans källare. I detta ögonblick kommo de båda små slickorna upp på terassen. — Skynda er!eropade modren till dem, yi få främmande. — Herr Gabriel 2 frågade Josepha och sprang med ett gladt utrop fram till henne. — Ah prat! nej visst inte, din lilla toka! Kusin Dorot och lilla Michel. Barnet gjorde en åtbörd, som ultryckte en gäckad förhoppning; men Francine klappade i händerna och uppgaf höga glädjerop.