Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1854, sida 2

verksamma drifmedel ej kunna för ändamålets vinnande anlitas oeh användas. Som ett sådant medel, skulle jag anse vara, antagandet af nya lagförslagets 15 S i 11 kap. byggningabalk — så lydande: Så länge stängsel i åker eller äng jordägare emellan ej finnes, eller å någondera sidan äskas, der den äskas kan, svare ock hvar af dem för vården af sin fänad, eller gälde skada, som den å sådan äga gör. Hafva jordägare efter 5 kap. 17 kommit så öfverens, att stängsel i åker eller äng dem emellan ej äskas kan; vare lag samma: innehåller öfverenskommelsen, att sådan ansvarighet äfven för andra ägor gälla skall; länder aftalet derom till esterrättelse. Genom denna lagbestämmelse öppnades nära nog obemärkt och utan svårighet vägen för ett högeligen efterlängtadt bättre ägofridsförhållande — hvars tillvaro i grannstaten Danmark väsendtligen lärer böra tillskrifvas en derstädes gällande lagbestämmelse i nära öfverenstämmande med ofvan anförda. I bredd härmed finnes ännu en verksam häfstång att begagna för afvältandet af stängselskyldighetens tryckande börda: nemligen uppmuntrandets och belö ningens. Visserligen blef denna utväg af 1:a allm. svenska landtbruksmötet underkänd, men erfarenheten har sedan dess visat, att skifteslag inom Skaraborgs län på uppmaning af länets hushållnings-sällskap och med premie-uppmuntran från detsamma — slutat förening på 50 år om ägofrid utan hägnad; — och lika förvissad som jag är om medlets påräknade verkan, då det med urskiljning tillämpas, lika förvissad är jag äfven om den oberakneliga foljdrikhet, en så beskaffdd uppoffring af allmänna medel, för jordbrukets fortkomst å slättbyggdens sträckor inom säderneslandet, skulle framkalla. Såvida det sjette allm. landtbruksmötet ej skulle finna tiden inne att uttala sin opinion för en snart inträdande och till grunden gående reform, hvilken mening jag för min del vore benägen att företrädesvis hylla — så vågar jag vördsamt föreslå, att mötet, åtminstone måtte förena sig om att, utan afvaktan på nya lagförslagets antagande i dess helhet, förorda antagandet af ofvan anförda lagrum, samt att i förening härmed, och för att påskynda öfvergången till ägofrid utan hägnad, uttala den önskan, att premier af allmänna medel måtte för ändamålet få påräknas och anvåndas.