—— 77 ————c— Vi måste emedlertid dervid hjertligen beklaga, att detta sör oss så kära besök varit allt sör kort, enär vi knappt hunnit trycka den välkomne gåstens hand, med honom utbyta några vänskapliga ord och med honom tömma ett eller annat glas, förrän trumpeten manar till skiljsmessa och signal-skottet för afresan lossas. — Visserligen måste vi medgifva, att vår lilla, i vårt tycke, trefliga Elfstad, eger få märkvärdigheter förtjente af en resandes uppmärksamhet; men icke desto mindre hade vi för vår del önskat, att ett rymligare tillfälle hade varit oss förunnadt, för att ådagalägga, huru högt vi uppskatta betydelsen af detta kärkomna besök. Emedlertid hysa vi den förhoppning, att det icke är sista gången vi skoJa få den glädjen se våra Skandinaviska bröder gästa hos oss, ty det frö, som utsåddes af våra odödliga Ohlenschläger och Tegner, har slagit djupa rötter och burit ymniga frukter uti de tre nordiske riken; ja — den stora ideen för Skandinaviska förbrödringen har mognat till verklighet. Valkomne således till oss en annan gång, när J, mine Herrar, företagen Eder en ny vikingafard till Nores hufvudstad. Emedlertid hafven tack, mine Herrar för den glädje J skänkt oss medelst edert besök, och emottagen våra bjertliga välönskningar, ej mindre för en