Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1854, sida 1

Ett misstag, som bör upplysas. Väl är det sannt, att enligt vår grundiag rikets utrikes politik beror mera af konungens personliga styrel se än af ministrarne. Detta yttrande af Aftonbladet den 6 dennes se Åst.-Bl. första sidan, 5:te spalten) innefaltar en sats, hvilken visserligen äfven förut blisvit ifrån vissa håll drifven, men som innebär ett stort misstag, och som kan medföra de betänkligaste följder, icke endast för landet, utan äfven för monarken sjelf, hvilken derigenom kunde komma i en ansvarsställning för de missöden, som kunde nationen ådragas genom bristande uppmärksamhet, klokhet och rådighet vid behandlingen af landets utrikes förhållanden. Andan i våra grundlagar är otvifvelaktigt, att just genom monarkens befriande ifrån en sådan ansvarighet, och dennas öfverflyttande på de ministrar, hvilkas råd, enligt vår regeringsform, konungen ovilkorligen måste inhemta. innan hans beslut kunna få laglig form och lända till underrättelse, lemna nationen all den garanti mot förhastade eller obetänkta regeringsåtgärder, som är förenlig med ett monarkiskt, och man kan gerna säga med allt ordnadt styrelsesätt, i hvilket verkställande makten anförtros till en persons beslutande rätt. I detta afseende utgör den utrikes politiken icke något sådant undantag från vår grundlags anda, att den ju i allt hu vudsakligt beror af ministrarne, lika mycket som inrikes angelägenheterna, och om grundlagen förnekat sor